Kategori: Vardagen

Jag är född, uppvuxen och lever på landsbygden, om gud vill och byxorna håller ska jag också bli gammal ute pålandsbygden. Jag har inte kunnat välja var jag föddes eller var min uppväxt skulle bli. Men jag fick välja sen var jag skulle slå ner mina bopålar som ung vuxen. Kärleken fann jag i en annan landsbygdssjäl och det föll sig ganska naturligt att vi vill bo och leva ute på landsbygden.

Jag har inte ångrat mitt val att bo i en by ute ”i skogen” eller nära till havet. Det var kanske inte roligt alla gånger att bo långt från skola, vänner och fritidsintressen. Men på något vis så gick det nog ändå. Idag tvivlar jag inte alls på att i framtiden ställa upp för mina barn, så som mina föräldrar ställt upp för mig.

För ett tag sen så läste jag ett inlägg i en facebookgrupp. En annan mamma som funderade över just det här med att bo en bit från ”civilisationen”. Hur vi resonerade kring det här. För mig som är uppvuxen i en by där affären bommade igen när euron trädde in världen och med 15 minuters bilväg till vännerna. Så är det rena lyxen att ha nära till en liten byabutik och att vi ännu har dagis som är verksamt här. Att sen veta att det finns barn i hans ålder när han växer upp och att det inte är så långt till olika fritidsintressen gör valet att bo här mycket enklare.

Visst fanns det de som ifrågasatte våra tankar och vårt val att flytta hit när vi först förde det på tal. De som funderade över om vi inte ville bo kvar i den by där vi bott och där sambon är uppväxt. Men nej, vi ville hit, lite längre ut på landsbygden. Nära till vattnet och till flera av våra vänner. Möjligheten att få lite avskiljdhet och del av en byagemenskap som jag känner igen från min barndom. Även om man anar inflyttning här så är den inte lika stor och omvälvande som i stora grannbyn. Där var och varannan människa du möter på gångbanan eller med bilen är en obekant. Här åker handen upp av ren vana nu för tiden och du hälsar på alla. Eller ja, nästan. Det märks tydligt, både på bilarnas utseende och chaufförens sätt om det är någon från orten eller någon som bara har sin stuga här.

En framtid på landsbygden

Jag kan inte förutspå hur framtiden här på landsbygden kommer att se ut. De finns de som vill avveckla allt och få oss att flytta in mot storstäderna. Som hävdar att allt är så mycket bättre där. Att livet är så mycket enklare när du har allt utanför dörren.

Vi har också allt utanför dörren. Vi har morgonsolen som lyser in genom köksfönstret, vi har fina promenadstråk och om du vill så kan du välja ett som gör att du inte möter en endast människa under din promenad. Vi har naturen runt husknuten och det är mörkt när du släcker lampan om kvällen. Vi känner grannarna, eller åtminstone känner till och enligt den oskrivna byaregeln så hjälps vi åt. ”Vi jär e på talko.”

Min största önskan är ändå att de inte tar ifrån oss all service. Att de låter byns småbarn fortsätta leka på dagisgården och att vi tillsammans håller byabutiken i rullning. För jag tror att du har mera vett att uppskatta din hembygd om du har fått vara med och ta hand om den när du var yngre. Åtminstone så lär du dig att det finns inget som är så bra och så tryggt som att få komma hem.

Ibland dyker det upp bra saker i mitt flöde på facebook, ja mellan alla de där fb-loppisinläggen kan det faktiskt dyka upp något läsbart och intressant. Som till exempel i förra veckan när Hej hej vardag hade satt upp en blogglista som hon hade hittat hos Hanna. Eftersom jag tycker det är länge sen jag pratat om mig själv här och eftersom jag gillar listor så hakar jag på och döper den till onsdagslistan. Eftersom det är onsdag, a.k.a lill-lördag och inte fredag, som det var hos Hanna.

Även om den här hösten inte blev som vi hade trott så känner jag ändå att den blev en räddning. Åtminstone för mig och min personlighet. Valet att gå tillbaka i jobb i augusti känns helt och hållet som det enda rätta. Om jag hade varit hemma hela hösten, som min plan var från början, hade jag nog blivit tokig tror jag. Särskilt med tanke på att den vanliga hemmavardagen de senaste månaderna har kretsat kring ditt eget hem.

Jag ska inte sticka under stol med att vardagen i jobbet inte är utmanande heller. Jag är mera slut i huvudet nu när jag kommer hem om kvällarna än jag tidigare varit. Men det tänker jag helt och hållet skylla på syrebristen p.g.a av den ständigt närvarande ansiktsmasken. En dag i förra veckan hade jag så nog av allt vad ansiktsskydd heter. Tygskydden vi fått via jobbet skavde bakom öronen och samlades i munnen när jag pratade. Det var tungt att andas och allt var bara eländigt. Som tur fick jag gå en 30 minuter promenad själv med hunden på kvällen och det räddade den dagen. Undra hur många hjärnceller vi tappat innan det här med starka rekommendationer att använda ansiktsskydd är över?

Om läget hade varit ett annat och coronan inte varit ständigt närvarande under detta år hade jag kanske sett på hemmavardagen på ett annat sätt. Då kanske jag hade valt att fortsätta spendera tid med lillprinsen hemma. För då hade möjligheterna att tillsammans utforska världen utanför hemmets väggar varit andra. Jag tänker på föräldra-barn-grupper och träffar med andra barn och vuxna. Nog för att vi träffar en del vänner nu också, men inte lika frekvent som vi normalt skulle göra.

Men ja, just nu är jag mest glad över att vi alla trivs med det som är vår vardag nu. Tre dagisdagar i veckan och oceaner av tid tillsammans sen innan veckan är slut och en ny tar vid. Märker också på Einar att det där med dagis är ett bra påhitt. Även om det i hans ålder nog är mera så att det är familjen som har behov av småbarnspedagogik framom barnet. Den senaste tiden har han dock visat upp en massa nya och intressanta färdigheter som han lärt sig bemästra i dagis. Jag tror att han nog i något skede skulle snappat upp dem ändå. Men i och med att han får umgås med flera andra barn i sin egen ålder några timmar varje vecka så lär han sig massor. Både på gott och ont förstås.

Jag skäms inte alls över att säga att mitt barn, 1 år och 7 månader är på dagis och han trivs bra. Som det är nu ute i världen så hade jag nog varken haft tålamod eller uppfinningsrikedom att sysselsätta honom all hans vakna tid om dagarna helt själv. Vi njuter dessto mer av tiden tillsammans sen när vi är hemma och det är jag tacksam över.

I början av hösten valde jag att skriva ett inlägg om pengaångest. Gensvaret jag fick både här på bloggen, utanför skärmen och på andra medier var enormt. Det fick mig också att inse hur lite vi faktiskt pratar om vissa saker. Det är ofta något du ska hålla tyst om och inte fundera på så mycket, även om just ekonomi är något som inte bara ger mig ångest.

Läs mer: Bristen på pengar ger mig ångest

Ganska snart efter att jag lättat mitt hjärta så deltog jag i den första av höstens två föreläsningar kring ämnet ekonomi. Det var via Marthaförbundet som jag fick nys om att deras ekonomirådgivare skulle föreläsa. Så i mitten av september gick jag på min första virtuella föreläsning om ekonom. För några veckor sen så deltog jag i ytterligare en ekonomiföreläsning, den här gången tillsammans med andra kvinnor via Ruth marthaförening. Båda dessa föreläsningar har gett mig så mycket hopp och goda råd och dessutom minskat min ekonomiångest massor.

För det första så kunde båda ekonomirådgivarna konstatera att vi talar alldeles för lite om det här med ekonomi. Både i allmänheten men också inom våra familjer. De gav oss tips om att vi borde gå på en pengadejt med vår partner ungefär en gång i året för att se så vi är på samma våglängd i livet. Vilket inte alls är någon dum tanke, för jag kan tro att en stor del av de gräl man har med sin partner rör ekonomi.

3 saker jag lärde mig av ekonomiföreläsningarna

Nå, jag fick ju mig verkligen några tankeställare under dessa två föreläsningskvällar och tänkte dela med mig av dessa åt er också.För jag vet att det finns fler där ute som funderar mycket på det här med hur man ska få det ekonomiska att gå ihop.

Du behöver se över dina konsumtionsvanor och utgifter samt också dina inkomster. Får du det att gå runt? Motsvarar min konsumtion min livssituation? Jag har bokfört mina utgifter och inkomster en längre period nu. Först hade jag en app på telefon, nu i ett senare skede har jag istället ett kalkylblad via Google sheets (det finns färdiga mallar för månads- och årsbudgeter).

Jag har rätt bra koll på vart mina pengar går, men kände ändå att jag ville pröva på ännu ett tips som jag fick. Att göra en budget för varje månad. Nu ska jag snart göra upp min tredje månadsbudget och det är alltid lika intressant. Jag har avsatt tid varje söndag för att gå igenom den senaste veckan och sätta in utgifter/inkomster i budgeten. Jag försöker att sätta in de planerade utgifter jag vet om för varje månad. Men alltid dyker det ju upp icke planerade utgifter också, t.ex. ekoavgiften från Stormossen som jag inte räknat med i denna månadsbudget. En månadsbudget fungerar ju bäst när du följt med dina inkomster och utgifter en längre tid.

Att du behöver spara till en säkerhetsbuffert. Det finns ju lika många förslag på buffertar som det finns människor här i världen. Men ett första mål att sikta mot är att försöka spara ihop tre månadslöner. Det kändes mycket för mig, men i grund och botten så handlar det ju om att kunna spara undan någon slant här och någon slant där. Det fick jag också lära mig under föreläsningarna, att det viktiga är att du försöker spara. Hur mycket du sen kan avvara till sparkontot varje månad är upp till dig.

Ekonomirådgivarna lindrade min ångest

Som jag redan visste när jag anmälde mig till föreläsningarna så skulle jag få lite hopp om att mina ångest går att lindra. Även om jag inte är helt nöjd, sett ur en ekonomisk synvinkel. Så gav ändå föreläsarna en hel del matnyttiga tips och inspiration att för min egen del försöka göra det bästa av situationen.

Jag har sen jag deltog i de här föreläsningarna blivit mera medveten och sitter inte med en ständig klump i magen när det är dags att öppna plånboken för att betala något. Visst, pengarna har inte ökat och inte kan jag spara undan särskilt många slantar ännu. Men bara det att jag har lite mera kunskap och att jag funderar över vart jag sätter mina pengar och vad jag har att röra mig med varje månad så gör mig mycket lugnare.

För den intresserade så hette föreläsningarna; Ta kontrollen över din ekonomi och Kvinna och ekonomi och det var ekonomirådgivarna vid Marthaförbundet som höll i dessa.

God morgon vänner! Även om barnet i familjen ansåg att det var rimligt att väcka mamma samma tid som under våra dagisdagar, så har vår torsdag börjat ganska bra ändå. I skrivande stund kikar lillprinsen på favoriten ”babbaa..” och mamman sitter med datorn i knä i soffan. Väntar på att elden i spisen ska ta sig och funderar på när vi ska orka ut i stormvädret.

Min kalender gapar alldeles tom dessa våra lediga dagar och det är så skönt. Inte en endast planerad grej utan vi får styra över våra fyra dagar precis hur vi vill. Idag känner jag faktiskt för att försöka skapa lite ordning i hemmet igen och så ska vi uträtta lite ärenden. Vår matleverans ska hämtas upp från affären och en bok väntar på mig vid biblioteket.

Kanske fyller jag våra dagar med allehanda göromål, kanske tar jag en kaffe till och sätter mig i lillens rum och leker med klossar och bilar. Den som lever får se.