Vardagen

Nya vindar blåser hos Fina Christina

20 november, 2020

Nu har jag bestämt mig, det kommer att ske några förändringar här på bloggen och liknande förändringar inne hos mig på instagram. Jag hade tänkt vänta tills efter julen, men kände här om dagen när de där tankarna dök upp i huvudet igen att det är nu eller aldrig. De där ständigt återkommande tankarna som gör att jag nu tar steget och försöker med det som jag så ofta kommer tillbaka till.

Som du kanske märker så har det skett några små förändringar här redan på sidan och fler kommer det bli med tiden. Jag har nämligen bestämt mig för att plocka fram mina intressen i mina sociala profiler, mer än jag gjort tidigare. Det har varit roligt att dela med mig av vårt bebis- och småbarnsliv också. Men ju äldre han blir desto mer gnager känslan att jag inte borde visa honom så mycket i de sociala medierna. Han förstår inte vad det är och han har ju inte godkänt att vara en del av det heller. Jag har funderat på det ända sedan innan han föddes, hur jag skulle göra. Men nu har jag bestämt mig!

Det som är jag utanför mammarollen

Istället för att skriva om vår vardag som familj så kommer jag plocka fram mina egna intressen mer. Det som är jag när jag inte är mamma utan enbart Christina. Jag vill lyfta fram mina intressen och låta dem få mera frihet här inne och likadant på instagram. Jag tycker om att skriva, dokumentera och pröva mig fram med olika grejer.

Min tanke är att mina mer personliga texter ska få finnas kvar som ett naturligt inslag nu som då. Det kommer säkert komma en del föräldratankar också. Men inte i lika stor utsträckning som tidigare. Det jag istället vill lyfta fram är intressen som handarbete, bakning och matlagning och andra roliga grejer jag tar mig för.

Det här har kommit till mig med jämna mellanrum under det här året. Tanken på att försöka skapa en sorts plattform för mina kreativa processer, både när det gäller skrivandet men också allt det andra. Om jag inte tar chansen nu så kommer den glida mig ur händerna tror jag.

Tack för att du följt mig hit

Det är antagligen några av er som kommer sluta kika in här nu. Kanske är det så att varken handarbete, stök i köket eller andra kreativa inslag inte intresserar er alls. Men jag är inte ledsen för det. Tack för att du följt med ända hit!

Till de av er som väljer att stanna kvar så vill jag också säga tack! Jag hoppas att Fina Christina ska kunna fortsätta ge er något lite extra i er vardag och att ni kommer gilla det som dyker upp här. Mitt mål är att i fortsättningen också komma med tre nya inlägg per vecka. En blandad kompott av sånt jag gillar.

Fortsättning följer helt enkelt..

24+
Handarbete

Det senaste av stickorna

Hela hösten har jag suttit med en stickning i famnen när jag har haft möjlighet. Det är ett sätt för mig att koppla av och jag tycker om att få fundera ut gåvor att ge åt vänner och familj som jag satt ner tid och kärlek i att göra. I augusti listade jag fem olika plagg jag vill sticka under hösten. Kanske dags att ta och kika tillbaka på den listan och se vad som faktiskt blev till och kom sig av stickorna.

Läs mer: 5 plagg jag vill sticka i höst

Jga fick ju möjlighet att teststicka den underbara Victoriajacket i början av hösten. Det är också den som jag har på min profilbild till höger i spalten. Det finns dessutom ett helt inlägg om jackan. Sen har jag också stickat en overall åt lillprinsen som redan är flitigt använd. Den värmer skönt under kalla dagar och jag kan varmt rekommendera en isbjörns heldress om du behöver sticka något värmande åt en liten vän i din närhet.

Två av de fem plaggen jag hade på listan har alltså blivit klara. Hösten skulle bli fokus på mig själv och jag skrev ju att jag gärna vill sticka koftor och en easy chunky-tröja också. Den sistnämnda är faktiskt nästan klar, men garnet tog slut igen. Så just nu väntar jag på garnleverans och så fort den är klar lovar jag visa er också. Koftorna har jag inte alls haft tid att tänka på, istället har jag börjat snegla på en Sofies mamma genser. Jag har redan mönstret, köpte det för flera år sen. Återstår att se vad jag stickar.

Senaste handarbetena

Även om jag inte har kunnat avsluta min tröja på grund av garnbrist så har jag inte varit sysslolös. Jag har stickat på lite andra plagg som jag också nämnde i min höstlista. Det blev en mössa åt mig själv och en kofta i gåva åt en liten tjej i vår närhet.

Mössan är en familjens sotarmössa och garn finns så att jag i något skede kan sticka en åt lillprinsen också. Märkte dock att jag har stickat ganska löst, för efter ett tags användning så har den blivit rätt stor. Har samlat ihop ett gäng stickade plagg som snart ska få ta ett varv i tvättmaskinen, så då får den nog åka med tror jag.

Den här koftan har blivit en ny favorit att sticka åt små barn i min närhet. Det är bara kofta nummer två, den första fick såklart lillprinsen. Men nu när jag stickat den andra så har jag blivit så kär i mönstret och utformningen av den. Roligast till såna här små projekt är ju nog att välja garn och knappar. Både kofta och mössa är stickade i Drops garn Merino extra fine, ett mjukt och skönt garn.

Helt sysslolös handarbetsmässigt är jag ändå inte. Brevid mig ligger tre olika garnnystan som ska få bli strumpor. En kombination av ljust rosa, grått och vitt tror jag blir riktigt vackert. Strumporna får bli helgens projekt, det är ett sånt där passligt helgprojekt. Sen ska jag fundera på vilka handarbeten som får ta plats på vinters lista. Vad stickar du just nu? Vad drömmer du om att sticka?

10+
Vardagen

En torsdagsuppdatering

19 november, 2020

Jag matade i barnet frukosten i hopp om att få äta min i lugn och ro denna morgon. Ni vet, andas i kapp med kafffeångorna från koppen och lappstirra ut genom fönstret en stund. Lillprinsen hade andra planer och fortsätter sin frukost tillsammans med mig i skrivande stund.

Det lockar inte alls att gå ut idag, stormen viner runt knutar och den höll mig vaken i omgångar i natt. Det börjar bli mer regel än undantag med stormar nuförtiden tycker jag. Att gå ut med Doris och hämta in mera ved lockar inte alls, men det är sånt som behöver göras.

Adventstädning och matplanering

Idag ska jag fortsätta planera min adventsstädning och göra klart matplaneringen för nästa vecka. I något skede behöver vi handla också. Kanske besöka biblioteket och se ifall de har några av julböckerna jag tänkt läsa nu inför december. Har några på min goodreadslista och vill minnas att flera av dem hittas på vårt lokala bibliotek.

Vi har faktiskt inga planer alls för den kommande helgen. Jag börjar ha lite abstinens att få gå på loppis, men har hört att det inte är så stort utbud på loppisarna just nu. Skulle hur som helst vara nyfiken att besöka Röda korsets loppis, de brukar ha bra utbud inför julen av diverse pynt och grejer.

Det blir väl det vanliga, någon promenad, lite adventsstädning och tid med familjen.

10+
Recept jag prövat

Novemberutmaningen – halva tiden har gått

16 november, 2020

Det är hög tid att titta tillbaka på månadens utmaning, att dokumentera vårt matsvinn. Halva månaden har gått och även om jag varit lite slarvig på att dokumentera noggrannt dehär senaste dagarna så har jag redan hunnit få några insikter. Dessa kom nog till mig redan under den första veckan, när jag svart på vitt såg vad exakt som är matsvinn i vårt hushåll.

Största matsvinnsboven

Rester, närmare bestämt Einars matrester. För det mesta så lämnar det någon sked frukostgröt, några bitar av dagens mat eller en brödkant efter att han ätit klart. Jag är dock inte den föräldern som börjar äta av mitt barns kvarlämnade mat. Den är oftast kall och jag tycker inte om att äta varm mat som blivit kall.

Det handlar inte om några jättestora mängder rester från hans måltider heller. Under denna två veckors period så rör det sig om ungefär ett kilo matrester som är hans, vissa dagar har det varit mer eftersom han totalvägrat äta och andra dagar har det varit mindre.

Svårt med grönsaker

Det som jag också insett under dessa två veckor hittills är att det är så knepigt med grönsaker. Vi har slängt en del salladsblad som inte gått att använda i salladen. Samt en hel broccolistam, tipsa mig gärna vad jag kan använda den till! Kan jag använda den tillsammans med buketterna i maten?

En kväll gjorde vi hemgjorda hamburgare och franska, då åkte en hel portion franska i skräpet så det var ju lite tråkigt. När jag bakade förra helgen så misslyckades separeringen av äggen, hade tänkt ta vara på äggvitorna för att göra maräng, men det ville inte lyckas heller. Ja och så hamnade jag att slänga en halv burk med rårörda lingon också. Så jag fick konstatera att jag inte behöver överväga göra stora mängder lingonsylt, isåfall ska det frysas ner.

Vi använder en hel del grönsaker nog hos oss. Men märker ändå att de hinner bli lite yttorra ibland. Kanske jag borde ta i bruk de där plastburkarna från Tupperware ändå. Det tar jag beslut om när månaden är slut.

Skärpa till sig

Okej, så nu vet jag att majoriteten av den mat vi slänger är det som Einar äter. Så nu gäller det för mig att försöka minska på hans mat, dvs. mindre portioner. Men det är nog så svårt att veta eftersom han vissa gånger är jättehungrig och andra gånger inte alls vill ha det som jag har tänkt.

Vi har halva månaden kvar på att fortsätta försöka dokumentera matsvinnet och se till att det inte blir jättemycket svinn. Är det någon annan som också gör samma utmaning nu denna månad? Hur går det för er?

8+
Vardagen

En hyllning till landsbygden

13 november, 2020

Jag är född, uppvuxen och lever på landsbygden, om gud vill och byxorna håller ska jag också bli gammal ute pålandsbygden. Jag har inte kunnat välja var jag föddes eller var min uppväxt skulle bli. Men jag fick välja sen var jag skulle slå ner mina bopålar som ung vuxen. Kärleken fann jag i en annan landsbygdssjäl och det föll sig ganska naturligt att vi vill bo och leva ute på landsbygden.

Jag har inte ångrat mitt val att bo i en by ute ”i skogen” eller nära till havet. Det var kanske inte roligt alla gånger att bo långt från skola, vänner och fritidsintressen. Men på något vis så gick det nog ändå. Idag tvivlar jag inte alls på att i framtiden ställa upp för mina barn, så som mina föräldrar ställt upp för mig.

För ett tag sen så läste jag ett inlägg i en facebookgrupp. En annan mamma som funderade över just det här med att bo en bit från ”civilisationen”. Hur vi resonerade kring det här. För mig som är uppvuxen i en by där affären bommade igen när euron trädde in världen och med 15 minuters bilväg till vännerna. Så är det rena lyxen att ha nära till en liten byabutik och att vi ännu har dagis som är verksamt här. Att sen veta att det finns barn i hans ålder när han växer upp och att det inte är så långt till olika fritidsintressen gör valet att bo här mycket enklare.

Visst fanns det de som ifrågasatte våra tankar och vårt val att flytta hit när vi först förde det på tal. De som funderade över om vi inte ville bo kvar i den by där vi bott och där sambon är uppväxt. Men nej, vi ville hit, lite längre ut på landsbygden. Nära till vattnet och till flera av våra vänner. Möjligheten att få lite avskiljdhet och del av en byagemenskap som jag känner igen från min barndom. Även om man anar inflyttning här så är den inte lika stor och omvälvande som i stora grannbyn. Där var och varannan människa du möter på gångbanan eller med bilen är en obekant. Här åker handen upp av ren vana nu för tiden och du hälsar på alla. Eller ja, nästan. Det märks tydligt, både på bilarnas utseende och chaufförens sätt om det är någon från orten eller någon som bara har sin stuga här.

En framtid på landsbygden

Jag kan inte förutspå hur framtiden här på landsbygden kommer att se ut. De finns de som vill avveckla allt och få oss att flytta in mot storstäderna. Som hävdar att allt är så mycket bättre där. Att livet är så mycket enklare när du har allt utanför dörren.

Vi har också allt utanför dörren. Vi har morgonsolen som lyser in genom köksfönstret, vi har fina promenadstråk och om du vill så kan du välja ett som gör att du inte möter en endast människa under din promenad. Vi har naturen runt husknuten och det är mörkt när du släcker lampan om kvällen. Vi känner grannarna, eller åtminstone känner till och enligt den oskrivna byaregeln så hjälps vi åt. ”Vi jär e på talko.”

landsbygden

Min största önskan är ändå att de inte tar ifrån oss all service. Att de låter byns småbarn fortsätta leka på dagisgården och att vi tillsammans håller byabutiken i rullning. För jag tror att du har mera vett att uppskatta din hembygd om du har fått vara med och ta hand om den när du var yngre. Åtminstone så lär du dig att det finns inget som är så bra och så tryggt som att få komma hem.

19+