stickskola för vantar

Stickskola för vantar

Continue Reading

Tågsockor & stickade barnvantar

Continue Reading

Lanserar stickskola för strumpor

Continue Reading

En bok för den nyblivna föräldern

Continue Reading
Kreativt

5 favoriter av letterboardquotes

16 september, 2020

Jag har alltid gillat det skrivna ordet, kanske därför jag gillar att blogga också. Jag gillar att leta texter att relatera till och brukar spara fina, tankeväckande och annorlunda texter och citat i en speciell ”bok”. Där samlas högt och lågt, precis så som livet är. Den senaste tiden har jag också börjat publicera lite olika sorts texter på instagram.

Jag är antagligen sist på bollen när det gäller letterboardquotes. Men det är så otroligt roligt att sitta och pyssla med det och sen hitta en passlig bakgrund att fota tavlan mot. Ett sätt att få ut kreativiteten just nu. Har en liten paus i mitt letteringklottrande så då passar bokstavstavlepyssel bra.

Mina letterboardquotes

På instagram publicerar jag roliga och tänkvärda letterboardqoutes om allt från humor till föräldraskap och ganska mycket kaffequotes blir det också. Tänkte dela med mig av fem favoriter som jag hittills delat. Om du vill se alla så föreslår jag att du klickar dig in på finachristinas och börjar följa mig.

letterboardqoutes

Bland det roligaste är ju förstås att leta nya texter och sen att försöka hitta en plats att fota dem på. Passligt kreativt småpyssel med andra ord. Så synd bara att de bokstäver jag använder mig av är av det amerikanska alfabetet, så då kan jag inte göra citat som innehåller å, ä eller ö.

letterboardquotes

Mina letterboardquotes ska vara roliga, men också kanske ha en uns allvar i sig eller något som får dig som läser dem att tänka till. Det roligaste som finns är att kunna väcka reflektioner hos mina följare. Vilken av dessa fem blev din favorit? Ikväll dyker det upp ett nytt quote på min instagram så missa inte det.

4+
Älskade unge

Då var han redo!

14 september, 2020

Strax innan lillprinsen började dagis tog han också sina första steg utan stöd. Första gången han gjorde det tänkte jag börja gråta av glädje! Äntligen lossnar det för honom och han vågar! Sen tog det till följande dag innan han var redo att träna sin kunskaper igen och nu har han promenerat omkring utan hjälp i ungefär två veckor.

Med stöd har han gått hur länge som helst och det har gått så bra. Men vi har inte kunnat lura honom att gå själv på något vis. Den dagen när han släppte taget och gick själv så fick jag samtidigt inse en sak; han gör något nytt när han är 100 % säker på att det faktiskt går.

Andra barns motoriska utveckling stressar mig

Så här i efterhand nu så har jag insett att han egentligen inte varit sen på något vis med sin motoriska utveckling. Även om det alltid stressat mig litegrann. Jag har liksom i tanken förträngt att han är nästan 1,5 månad yngre än vad han egentligen är. Det sägs ju att det är först vid 2 år som man inte längre ska kunna urskilja en prematur från ett barn fött enligt beräknade tider.

Men ändå så har jag haft en lite orolig och jobbig känsla kring det här med hans grovmotoriska färdigheter. Det känns alltid lite jobbigt när barn som är yngre än honom gör saker före honom. Även om jag samtidigt vet att alla barn är olika och att de gör grejer helt i sin egna takt. Det fick vi ju verkligen ett bevis på, nu igen, med vår kille. Han vill inte hasta fram något alls. Å sen han började ta sig fram själv på två ben nu så har han faktiskt hållits ganska bra. Någon enstaka olycka har det hänt, men annars är det som om han alltid skulle ha promenerat omkring. Både ute och inne.

Pepp från ett blogginlägg

Vi var ute på stugan när Einar började ta sig fram för egen maskin helt och hållet. Ungefär samtidigt som han visade upp sina nya färdigheter för pappa så läste jag ett mitt i prick-inlägg hos Marika. Precis ett sånt där inlägg som jag behövde läsa just då. Å ungefär samtidigt så släppte också resten av pressen på allt som har med vår sons motoriska utveckling att göra.

För jag vet ju nu att han gör saker när han känner sig redo. Även om jag vetat det innan också, men ibland behöver man den där extra påminnelsen. Med dagens sociala medier och ständiga uppdateringar så är det så väldigt lätt att börja jämföra sina barn. Även om jag inte ska och inte borde göra det.

I grund och botten är jag bara så tacksam över att han är frisk och mår bra. Det är allt som räknas!

16+
Vardagen

Bilder från vecka 37

13 september, 2020

Lillprinsen har äntligen somnat och vi ska se tillbaka på veckan som gått. En vecka fylld av diverse trevligheter, både jobb och kompisumgänge av olika slag. Dessutom började hösten jumppa i torsdags så både fredag och lördag gick jag omkring med rejäl träningsvärk.

Jag har fixat med mina palettblad, detta på bilden hoppas jag ska växa till sig. Mätte stammen så den är kring 13 cm nu, perfekt längd med andra ord. Nu hoppas jag bara att bladen orkar växa till sig också.

Far och son har donat ute med bilarna, bilen på bilden blev såld i mitten av förra veckan och nu står en annan bil på vår gård. Vi har gått över till familjebilsträsket och skaffat en volvo. Något som vi tänkt på länge, även om jag hävdat att jag klarar mig bra med min lilla auris.

Vi hade också mamacrew-träff denna vecka och Jessica bjöd på både blåbärspaj och hembakat bröd. Supergott! Även om det slutade med att både jag och lillprinsen hade blåbär överallt. Som tur finns det en räddare när det kommer till envisa bärfläckar. Koka upp vatten och häll det heta vattnet på fläckarna. De försvinner framför ögonen på en.

Det har blivit en del promenader också denna vecka, både själv med Doris, med hela familjen och med en vän. Så skönt sätt att röra på sig, få andas frisk luft och bara gå och fundera på eget. En stor del av de bästa idéerna och blogginläggen föds när jag är ute och går.

Å till sist ett gäng bilder från vår helg. I fredags åt vi choklad och skålade i en flaska mousserande vin, inte den godaste sorten. På lördag var det gårdsloppis här i byn och jag kom hem med lite möbler till lillprinsens rum, två sagoböcker och två mjukisråttor åt Doris. Ja, en jacka också som borde passa fint till våren.

Just nu är jag lite i valet och kvalet om jag borde måla de träfärgade delarna på möblemanget. Känns som att de kan dra åt sig en del smuts om de inte får någon form av behandling. Då är ju frågan, vilken färg? Försöker ju att utgå från mattan på golvet när jag väljer färger till lillens rum.

Idag har vi besökt mina föräldrar, plockat äpplen från mitt äppelträd och fixat med Doris päls. Som belöning fick hon en av de två råttorna jag köpte. Den andra tror jag hon ska få i julklapp sen. Så har vår senaste vecka sett ut. En helt vanlig en med andra ord.

Hoppas du har haft en fin helg och att inledningen på den kommande veckan blir bra.

8+
Vardagen

Tre tankar sen senast

11 september, 2020

Det är ett tag sen jag skrivit ett sånt här typ av inlägg. Men gillar det mycket och tänkte att jag kör igen. För med facit i hand så går en ju och funderar på massor av grejer om dagarna. Å ibland kan det vara skönt att lufta de tankarna med någon. Jag har kommit fram till att jag är en sån typ som gärna skriver ner mina tankar och också visualiserar väldigt mycket. Flera grejer som jag visualiserat en längre tid har sedan blivit verklighet, så häftigt! Men ja, nog om det och mera om veckans tre tankar.

Tre dagars vecka håller oss friska

Att vi just nu kör med tre dagars jobb/dagisvecka här hos oss tror jag gör att vi håller oss friska. Åtminstone än så länge. När jag börjar känna mig stressad och trött så är arbetsveckan redan avklarad och jag får vara ner hemma med lillprinsen. Tror också att stress gör en mera mottaglig för diverse bobbor.

Bläddrade i min gamla kalender här i veckan, den jag hade då när jag var gravid. Så här i efterhand är det helt förståeligt att mitt blodtryck steg. Den var fullklottrad med diverse kom ihåg-grejer, möten och vikariefix. Blev alldeles matt bara av att bläddra i den. Tacka vet jag det lugna tempo vi har för våra veckor just nu.

Ett år med mitt mamacrew

I torsdags hade vi träff med vårt mamacrew igen, alltid lika roligt! Är så glad att jag chansade och kontaktade Jenni den här tiden i fjol. Å sen att också Jessica ville hänga på. Tänk, för ett år sen var våra bebisar små knåddar som mest låg i famnen. Igår under vår träff var det fullt ös och ljudvolymen var hög! Det har varit så spännande att följa barnens utveckling under det senaste året och varje gång vi träffats de senaste gångerna så har någon av barnet tagit ett stort steg framåt i sin motoriska utveckling.

Sociala medier kan ge dig nya vänner!

En tanke som blev handling

Länge har jag tänkt att jag skulle vilja gå med i någon martha-förening. Dessutom finns det ett passande gäng här i mitt område, nämligen Ruth marthaförening. Så råkade jag av en slump se att martha förbundet hade ut ett instagram-inlägg om hur du gör för att bli medlem. Det tog inte länge förrän min tanke blev handling. Nu är jag också medlem!

Här i veckan deltog jag i mitt första evenemang, en virtuell föreläsning om hur du får kontroll över din ekonomi. Med tanke på det inlägg jag skrev här tidigare och som har fått massor av respons så var föreläsningen precis det jag behövde. Ser framemot många fler evenemang och att kanske kunna delta i någon fysisk träff också småningom. Är det någon av er som läser som är med i en martha-förening?


Vad har du tänkt på, eller gjort, den senaste tiden?

7+
Vardagen

Jag är glad att just du hänger här!

9 september, 2020

Idag vill jag ta tillfället i akt och tacka just dig! Du som kikar in här hos mig, kanske varje dag, kanske någon gång ibland. Du som ibland lämnar spår efter dig i form av en kommentar eller ett tryck på hjärtat efter varje inlägg. Du som alltid lämnar spår som jag ser i min statistik. Du som kanske just hittat hit och känt att här vill du hänga kvar, du som hängt med länge eller du som bara råkade snubbla in här och snart är på väg bort. Tack!

När jag återupptog det här på nytt i januari 2018 så hade jag knappt hunnit pausa. Men jag hade hunnit sakna. Sakna att få uttrycka mig i text. Sakna ljudet av tangetbordsknatter och att få se fingrarnas dans bilda ord på skärmen. Det är inte samma sak att sätta sig ner med penna och papper, även om jag gillar det också ibland.

Värna om det du har

Något som de senaste årens häng här i bloggvärlden och instagramvärlden lärt mig är att värna om det jag har. Värna om de som väljer att följa mig. Läser mina texter, gillar mina bilder. Att inte försöka ta dem för givet och jaga något mer.

Tidvis funderar jag massor på vad jag vill dela med mig av. Hurudant språk jag vill ha och vad mina avtryck i den sociala världen ska lämna efter sig. Visst finns det rum för förbättringar hos mig också. Men just nu är jag nöjd. Ibland funderar jag på om det vore värt att satsa ännu mer, men samtidigt tänker jag på hur mycket tid det tar. Tid bort från familj och närvaron med dem. Tid bort från att dyka ner i en bra bok eller fastna i tankemönstret ”bara en maska till..”

Istället tänker jag värna om det jag redan har här och glädjas åt alla ni som kikar in här igår, just nu eller imorgon. Tack för att du vill vara en del av mitt sociala avtryck!

35+