stickskola för vantar

Stickskola för vantar

Continue Reading

Tågsockor & stickade barnvantar

Continue Reading

Lanserar stickskola för strumpor

Continue Reading

En bok för den nyblivna föräldern

Continue Reading
I köket

Recept: restfest med laxpasta

16 oktober, 2020

För ett tag sen fick jag tag i en stor bit av lax. Jag gjorde ugnslax av det hela och vi åt säkert tre gånger av det jag och lilleman. Sen tröttnade vi och där fanns det ännu kvar en ordentlig bit i ugnsformen. Så jag frös i den biten och skrev in laxpasta i matplaneringen två veckor senare. Igår gjorde jag laxpasta på resterna av ugnslaxen.

laxpasta

Stinas laxpasta

Antingen har du en bit överbliven ugnslax eller så har du rökt lax, vilket som gör inget. Värm en skvätt olja i stekpannan och vänd ner fisken tillsammans med 2 klyftor pressad vitlök. Tillsätt 2 burkar creme fraiche, rejält med citronpeppar och en stor nypa dill. Smaka av och salta eller krydda mer. Rör om och låt småputtra i pannan medan du kokar pasta till.

Jag letade också i frysen efter spenat, men den var slut. Brukar bli syndigt gott med lite spenat i laxkrämen. Äts med fördel till en god sallad.

Andra bra pastarecept hittar du här: Lyxig kantarellpasta med västerbottensost och bacon och vegetarisk pasta

5+
Vardagen

Nu är sociala medier på tapeten igen

14 oktober, 2020

Alltid med jämna mellanrum dyker det här samma ämnet upp på sociala medier. Huruvida vi verkligen behöver dessa medier och hur mycket tid vi sätter på dem. Det senaste i den här ämnet är en dokumentär som finns att se på en av de många streamingtjänsterna. Jag har själv inte sett dokumentären men många av de jag följer har sett den Och resultatet har utmynnat i facebook-paus och instagram-fasta.

Andras reaktioner till nämnda dokumentär är att fråga sina följare mera om vad de gillar/inte gillar på ens kanal och vad de vill att man publicerar mera av. Som jag tidigare funderat så är det här med sociala medier väldigt komplext. Ena stunden går allt bra, du känner dig inspirerad och har ett flyt. I nästa kan de ha ändrat något i mediet, eller så har du ändrats.

Läs mer: Poddavsnittet som nästan fick mig att sluta med sociala medier & Att visa livet på sociala medier

För mycket och för lite skämmer allt

Jag tror inte att det är en dålig sak att ha en paus ibland. Logga ut och njuta av livet utan sociala medier. Jag brukar själv göra det ibland. Inte ofta, men när jag känner att det behövs. Ibland räcker det med så lite som en dag, ibland behövs det några fler dagar.

Såg en uppdatering senast idag om hur en som hade haft instagrampaus helt sonika valde att avsluta sin aktivitet på det kontot. Som hon själv uttryckte det så ville hon inte dela med sig av sitt liv längre och hon var heller inte intresserad av att se andras ”tillrättalagda” liv. Tillrättalagt eller inte. Jag gillar sociala medier. Hänger kanske där lite för ofta ibland. Inser jag när det är en och samma bilder som möter mig i flödet. Eller en och samma loppisannonser som dyker upp. Men någon regelrätt paus behöver jag inte just nu.

Jag upplever själv att sociala medier har blivit mindre tillrättalagt det senaste året. Människor jag följer har spräckt hål på den där ”mysbubblan” som sociala medier lätt blir. Eller så är det bara så att jag medvetet avföljt alla jättekonton som bara uppdaterar tillrättalagda bilder fotade av någon proffsfotograf. Alla inredningskonton där var femte bild är fotad av samma rum men från lite olika vinklar.

Läs mer: Att visa mer än bara glansbilderna

Visst funderar jag också ibland över vad jag ska dela med mig av, vad som fungerar bäst och sånt. Mest för att jag är så hiskeligt intresserad och genuint nyfiken på den här sociala världen som finns i våra telefoner. Just nu känns det ändå som jag hittat en fin balansgång mellan livet i sin enkelhet och tillrättalagt flöde.

Den siste finlandssvenska bloggaren

Jag läser själv allt mindre bloggar har jag märkt. Kan sätta mig ner nån gång i veckan och scrolla genom mina favoriter som jag har bokmärkt. Men de stunderna är inte många just nu. Allt som oftast möts jag också av tomma bloggar, där det senaste inlägget blev utsatt för två veckor sen, en månad.

Det har fått mig att fundera om jag är den sista finlandssvenska bloggaren. Den som envist håller fast i detta medie med näbbar och klor. Samtidigt som jag här vill skapa ett sorts forum för mig att dela med mig av stort och smått i bild och text. Så funderar jag på om det är lönt. För flera år sen så lyssnade jag på poddavsnitt från den svenska influencer-branchen och där dök flera tankar upp. ”Sätt inte alla ägg i en korg” och ”håll kvar bloggen, det är den enda plattform som är helt din egen”. Tankar som jag ännu håller fast vid. Men jag är så envis så jag tänker nog hänga kvar här ännu ett tag. Mig blir ni inte av med så lätt! Å när jag ibland kikar på statistiken så ser jag ju att ni är ett gäng som hänger kvar här än. Det gläder mig och får mig att hålla fast ännu lite hårdare.

Hur upplever du som läsare dagens sociala medier? Har du sett dokumentären som ”alla” pratar om och refererar till? Kanske du till och med har haft, har eller kommer ha en paus. Berätta gärna! Jag är så nyfiken på att veta hur andra tänker kring det här.

13+
Vardagen

När livet ger en hel påse med citroner

11 oktober, 2020

Det blev tyst här, jag hade faktiskt tänkt kika in och skriva tidigare. Men så slog coronaångesten till med kraft och livet passade på att leverera en hel påse med citroner på vår trappa. För att göra en lång historia kort så blev det något fel med vår nya bil och den har nu varit borta sen i onsdags. Så jag har levt billös och kommer göra det åtminstone en vecka framöver. Som tur har vi de bästa familjemedlemmarna som ställer upp och hjälper!

Så ja, då kändes det inte som prio nummer ett att sätta sig ner och skriva ett blogginlägg åt er. All den negativa energi som rörs runt om mig just nu så drog ner mig totalt. Nu har vi en hemmahelg med familjen och sakta börjar det kännas bättre. Inkommande vecka är det dessutom höstlov och jag ska vara en extra dag ledig tillsammans med lillprinsen.

Klaustrofobisk coronaångest

Tidigare i år var jag inte så brydd i covid-19, klart jag gjorde och gör som alla andra. Vidtar säkerhetsåtgärder. Men ja, jag lät det inte komma så nära. Men så när det kom så pass nära som i vår region och det blev tal om starka rekommendationer att använda munskydd. Då slog också ångesten till med kraft. Jag har ju tidigare skrivit om att ekonomi ger mig ångest. Bara tanken på att behöva köpa svindyra engångsansiktsskydd gav mig också ångest. Ska jag behöva sätta mina surt förvärvade slantar på en massa ansiktsskydd nu? Pengar som jag behöver till andra mer nödvändiga grejer.

Nå, det hela löste sig och även om det känns tungt att behöva använda ansiktsskydd en hel arbetsdag nu några veckor framöver. Så hade det kunnat vara värre.

Jag är inte rädd för covid-19, aldrig varit. Det är bara mediernas ständiga bevakande och massiva rapportering som matar min ångest. Det är ju inte precis som att jag har planerat in några vidlyftiga utfärder och stora programpunkter den närmaste tiden. Det enda vi hade tänkt göra i höst är att åka och äta för ett presentkort jag fick senaste jul. Nej, här fortsätter det vanliga livet, men lite mera eftertänksamt.

Ibland behövs citronerna

Jag har också insett att ibland behövs de där citronerna på trappan. Även om det känns som att de kommer lite väl ofta för tillfället. Men det är väl en del av livet det också. Allt kan inte bara vara tjo och tjim tänker jag. Nu ska jag försöka använda citronerna och hoppas att det är ett tag tills en ny hög med små gula citrusfrukter samlas på hög utanför vår dörr.

15+
Vardagen

Bilder från vecka 40

4 oktober, 2020

Hujedamej vad veckorna går fort! Återigen en söndag och dags att blicka tillbaka på veckan som gick. Känns iofs. som att jag tänker, skriver och säger samma sak varje vecka. Vad är det som gör att tiden bara går fortare och fortare?

Vi har hur som helst spenderat vår helg ute vid stugan. Där var vädret varmt och skönt, om än östanvinden slapp rakt in. När vi kom hem idag var det också varmt och skönt här. Så trevligt! Nå, vad har vi annars pysslat med denna vecka?

Tja, vi har ”bärgat” träd ur backen. Granen på bilden har legat sedan stormen Aapeli härjade för snart 2 år sedan. Nu ligger den lite bättre till och ska väl snart sågas i bitar har jag förstått. Hur den sen ska rymmas in i vårt vedlider tillsammans med alla andra vindfall vet jag inte. Tur att eldningssäsongen är igång!

Vi har också ställt till med lekdejt. Caroline och Nova kom körande för att hälsa på oss och samtidigt så var också syster och hennes son här. Några intensiva men trevliga timmar blev det. Barnen verkade glada att se varandra, ljudnivån var hög och särskilt mycket fokus på mammasnack blev det inte. Alla tre barn är av den aktiva typen så det var något på gång mest jämt. Någon bild med de tre glada barnen blev det inte denna gång.

Förresten, jag prövade baka knäckig äppelpaj glutenfri och den blev precis lika lyckad som den icke glutenfria versionen. Böt ut vetemjölet mot Sempers finmix och satt till glutenfria havregryn istället för vanliga.

Det enda stormen Aila ställde till med ute vid stugan var att vinka vår fyr. Toppdelen med glasfönstrena fick sig rejält denna gång. Plockade in fyren för vinterförvaring idag och hoppas kunna fixa toppdelen så att vi kan låta fyren lysa igen nästa säsong.

Som vanligt var det ohemult lite vatten igen. Stranden där bakom brukar inte synas sådär bra. Vattnet slutar i vanliga fall strax nedanom vår gräsmatta. Men just den här helgen så var det lägre vattennivå än vanligt.

Dags att ställa in fokus på en ny vecka igen. Den kommande veckan innehåller en födelsedag, ett besök till tandsköterskan, en fotografering och möjligvis en enkel utfärd. Hoppas du fått en fin avslutning på den här helgen och en bra start på den ny veckan!

7+
Fina tips

Boktips: Landet som icke är

2 oktober, 2020

Boken är ett recensionsexemplar från Förlaget.

landet som icke är

I min hand håller jag en bok som utgår från Edith Södergrans dikter. En vacker bok med ett sorgset innehåll. Landet som icke är baserar sig på dikter av och livet kring Edith Södergran. En sorts hyllning i sagoboksform.

Boken är vacker, språket ganska svårt. Berättelsen annorlunda och lite knepig. Inget du läser för de allra yngsta barnen. Förlaget rekommenderar den från 9-12 år och jag kan nog hålla med. En bok för de som redan kan läsa, vill ha en utmaning eller som har tröttnat på de vanliga böckerna.

Jag är själv ingen hejare på att läsa dikter. Har inte riktigt förstått mig på formen. Tänker att man kanske behöver läsa dem flera gånger och sätta sig in i diktarens sätt att skriva. Även om Edith Södergran är en väldigt populär poet så har jag inte, vad jag minns, kommit i kontakt med hennes dikter tidigare.

Edith följer ett nystan av finaste silvertråd. Lyckokatten med guldgul päls väntar vid en spegel som visar sig vara en port till en vidunderlig värld. Där träffar Edith sin systersjäl och i deras trädgård blir skrattet till fjärilar. Men de tvingas också spela tärning med den rysliga Tärningskasterskan.

Läs mer om boken hos Förlaget.

Landet som icke är är en vacker bok, som nog kommer återkomma till. Om inte annat så för de vackra bilderna skapade av Clara Dackenberg. Tack Förlaget för boken.

2+