Kategori: Föräldraskap

Jag tror att ens egna barndom och uppväxt färgar hur dig och hur du sen i framtiden kommer tänka kring fostran av dina barn. En del saker som du kommer ihåg från din egen barndom tar du som goda exempel och andra saker är sånt som du lärt dig av och vet att det där vill du inte ta med dig in i din roll som förälder. Visst pratade vi en del redan innan Einar föddes om vad vi tycker är viktigt och hur vi vill att vår son ska fostras. Vi har också pratat en hel del nu i efterhand och har kanske kommit fram till en del värderingar som vi vill ge honom.

Egentligen är det här inlägget ett önskeinlägg med temat regler som mina föräldrar hade som jag kommer ha/inte ha åt E. Jag väljer att omstrukturera det hela lite och hellre skriva om värderingar när det gäller fostran. För det känns som om regler är ett sånt hårt ord.

Alla människors lika värde

Något som jag ganska så snabbt insåg när det blev klart att vi ska få en pojke är att nu gäller det att redan från början sätta en bra grund hos honom. Jag minns att jag på sjukhuset höll honom i min famn och berättade för honom att det löns att vara snäll, visa respekt och att alla människor är lika mycket värda.

Det här är tre saker som jag tror att vi kommer långt med.

En god självkänsla

I mitt arbete så försöker vi regelbundet jobba med självkänslan hos barnen. För både du och jag vet att det kräver regelbundet arbete för att uppehålla en god självkänsla. Å både du och jag vet också vad en dålig självkänsla kan leda till.

Jag vill att vår son ska veta att han är bra precis så som han är. Att han har en trygg och bra grund att luta sig tillbaka mot de gånger som det blåser lite hårdare i hans liv. För åtminstone hemma hos oss har det alltid varit och är fortfarande så att vi alltid får komma hem, både med små och stora saker, glädje och sorg.

Jag tror att bland det värsta du kan möta som förälder är ett barn som inte vågar tala med dig. Som är rädd för hur du ska reagera. Vilket ganska automatiskt leder mig in på nästa grej.

Våga visa och sätta ord på alla känslor

Något som blivit allt tydligare för mig under de senaste åren, speciellt i mitt arbete med barn. Är hur viktigt det är att även du som vuxen vågar visa alla dina känslor men också sätta ord på dem. Det är så lätt hänt att vi som vuxna uppmanar barnen att visa, prata och berätta om sina känslor. Men själv så stänger vi in dem eller visar dem inte öppet.

Jag tror att du tjänar mera på att faktiskt våga visa dina känslor, men samtidigt också prata med barnet. Berätta om det är så att barnet gjort dig besviket eller arg, varför det är så och hur ni tillsammans kan göra så att det känns bättre igen. Saker blir så mycket enklare när man kan ha en öppen dialog.

Annat som vi vill att han ska få med sig

Vi kommer båda från hem där vi inte fått allt vi pekat på. En del grejer har vi fått, andra grejer har vi fått spara ihop till själva. Det är ändå något speciellt i det att kämpa och spara sina slantar som liten. Att hjälpa till hemma med olika sysslor, få en liten peng och till sist en dag ha möjlighet att köpa det där som du önskat.

Vi är också överens om att på ett så naturligt sätt som möjligt ska vi visa honom att det går lika bra att köpa grejer i andra hand samt hur du tar hand om dina saker på bästa sätt för att få dem att hålla längre. Där är kanske pappan i huset lite bättre än vad jag är.

Mer om de här tankarna har jag faktiskt skrivet i det här inlägget.

Jag inbillar mig att du får en annorlunda uppväxt att växa upp på landsbygden än om du växer upp i tätort/stad. Nu har jag iofs. bara min egen uppväxt att förlita mig på här och det är ju ett tag sen jag var liten. Du behöver kanske sysselsätta dig själv mera, får kanske inte allt serverat och behöver bli lite mera uppfinningsrik och kreativ.

Hur som helst så ska det bli så spännande att få följa vår son i hans liv och hur han som person formas av oss och de han har runt omkring sig. Ni andra med barn i samma ålder, hur går era tankar kring fostran? Något särskilt som ni vill att era barn ska få med sig?

---

Om du gillar det här inlägget får du gärna trycka på hjärtat. Tack!

Tänk dig att samma dag som du står där med plusset på stickan så dimper det ner ett mail i din inkorg. En kurs i moderskap på öppna universitet, en icke valbar kurs dessutom. Eller ja, du kan välja att ignorera den, Men hur du än försöker sätta mejlet i skräpkorgen så får du nya utskick efter någon dag. Och både i ditt facebookflöde och instagramflöde så dyker den där kursen upp.

Grattis du ska bli mamma! En roll som du från och med idag kommer att ledas in och ha med dig resten av ditt liv. Du kommer att stöta på stunder av glädje och av tvivel. Du kommer irritera dig och du kommer gråta. Men genom att gå denna livslånga kurs så förbereder du dig på att bli den bästa mamman du kan vara för just ditt barn.

I kursen ingår praktiska övningar, föreläsningar från andra mammor i varierande ålder och teori i form av googlande och rådfrågande i diverse sociala nätverk. Vid behov använder vi grupparbeten som tentamensform men också inlämningsuppgifter och skriftliga tenter.

Kurskod: #Bf(infoga månad och år)

Du lär så länge du lever

Rätta mig om jag har fel, men visst känns det lite så ibland. Som om det här med att vara mamma eller vara en blivande mamma är ett enda virr varr av tips, praktiska övningar, diskussioner med andra och rådfrågande i diverse mammagrupper eller google när du inte kan sova.

Sen ska du klara av olika delar av den här livslånga kursen och när en del är över så tar en ny vid utan någon paus. Här finns inget som heter lugn studietakt, ja kanske om du är gravid med ditt första barn och har all tid i världen att googla. Men kanske är det så som universum byggt det här moderskapet, som en enda livslång kurs. Där du för varje del lär dig något, antingen genom att betrakta din växande mage och din kropp, ditt nyfödda barn eller dina misstag senare i livet. För vi kommer alla att göra misstag, vare sig vi vill det eller inte.

Jag fick en insikt här om dagen, att alla de där hundratals goda råden man överöses med och alla de där tusentals vänta bara-kommentarerna som dyker upp när du minst anar. De är där av en orsak, för att du sen ska kunna se tillbaka och inse, ta mig tusan de hade ju rätt! Å hur du än försöker hävda att du minsann inte ska bli någon som går omkring och ger andra goda råd och vänta bara-kommentarer. Ja, en vacker dag är du likväl i den där fällan du också. Sen är det ju upp till mottagaren om hon tar emot dina ord eller om hon låter dem slinka in genom ett öra och ut genom det andra.

Så, hur du än försöker ignorera den där kursen i moderskap som öppna universitetet försöker få dig att gå. Så kommer du inte att lyckas. Förr eller senare sitter du där på skolbänken ändå. Ett litet tips från mig; ta inte allt du läser och hör på för stort allvar och pröva dig fram till ett sätt som du tycker passar er. Alla är vi olika och alla är vi den bästa mamman för just vårt barn.

Imorgon är det den andra april, även känt som den internationella barnboksdagen. Vad passar bättre då än att prata lite om ett intresse som ligger mig nära hjärtat; läsning. Speciellt med fokus på barnböcker inför den internationella barnboksdagen. Med det här inlägget i åtanke tog jag kontakt med en av mina favoritbibliotekarier, Anita. Eller ja, alla de som jobbar på biblioteken i Vörå borde få en stor eloge. För de är superduktiga, ordnar sagostunder, andra litterära evenemang och försöker ivrigt uppmuntra läsning hos både yngre och äldre barn med bland annat olika sorts ”tävlingar”.

Därför ska du läsa högt för ditt spädbarn

Visste du att det är bra att introducera böcker och högläsning redan när barnet bara är någon månad gammalt? Att det är bevisat att de som startar läsningen tidigt ger sina barn ett stort försprång.

Genom att läsa högt för ditt barn så ökar du dess ordförråd och utvecklar barnets fantasi. Tyvärr har jag i mitt jobb som lärare inom småbarnspedagogik sakta börjat märka att barn har svårare att använda sin fantasi idag. Vad det beror på kan vi bara spekulera i. Fantasin behövs inte bara i barnets lekar och möjliggör för barnet att hitta på egen sysselsättning. Fantasin är också grunden för att lära oss nya saker och så hjälper den oss att utveckla den empatiska förmågan.

Har du hört talas om ”litterär amning”? Nej, det hade inte jag heller. Det handlar om att ge barnet en chans att möta litteraturen redan från väldigt ung ålder. Att vi som föräldrar läser ur böcker, samtalar om innehållet i böcker och låter barnet bekanta sig med böcker. Så med andra ord är det nog många av oss som antagligen sysslat med litterär amning utan att tänka på det i den termen. Om vi regelbundet läser ur böcker och samtalar kring böcker med barnet så får barnet en stark grund till läsningen.

Vill du läsa mera om det här kan jag rekommendera Tio steg till läsinspiration av Agneta Möller-Salmela. Hon skriver bland annat om hur betydelsefull språklig stimulans är. Visste du att en ett-åring som blir språkstimulerad förstår mellan 10 och 100 ord, en två-åring 200-300 ord och en tre-åring mellan 800 och 3000 ord.

Låt oss prata lite läskunskap

Om vi ser på PISA-resultaten i läsning så har % elever som är på hjälplig nivå i läsning ökat med 6 % på 18 år, å detta är i skolor i svenskfinland. Läskunskap behövs inte bara för att klara sig i skolan, den behövs också i vår vardag och senare i arbetslivet. En stor del av de unga finländarna riskerar marginaliseras om vi inte hjälps åt att förbättra läskunskapen. Både i skolan, på daghemmen och hemma behöver vi ta ett krafttag för läsningen och vara ett läsföredömme. Så börja läs för ditt spädbarn!

Bibliotekariens bästa tips för högläsning

Okej, nu har jag snackat klart om varför läsning är så viktigt. Istället vill jag dela med mig av några tips som Anita gav. Tips som vi som föräldrar kan ta till oss och varför inte dela dem vidare till andra personer i barnets nära krets också. Ju fler läsförebilder, dessto bättre.

• Börja läsa med lust och glädje tidigt för era småttingar, rimma, ramsa och sjung varje dag! Fortsätt med högläsningen när de börjar skolan.

• Låt böcker ligga framme. (Mitt tips; ha böcker som barnet får ”läsa själv” och böcker som ni läser tillsammans)

• Ha en positiv attityd till böcker och läsning.

• Besök regelbundet biblioteket från att era barn är små och fortsätt när de börjar skolan. Pst. man får prata på biblioteket, barnen behöver inte vara tysta.

För dig som är intresserad av att läsa mer om läsning så gav Anita några boktips: Läsa högt: en bok om läsningens förtrollande verkan av Mem Fox. En sagolik gåva, från sagostund till läsglädje av Maria Björsell & Anna-Lena Cockin samt Väck läshungern! av Anne-Marie Körling.

Jag har också delat med mig av mina favoritbarnböcker att läsa för och med barn. Du hittar inlägget här. Nu hoppas jag att du och ditt barn bekantar er med någon bra bok imorgon på den internationella barnboksdagen.

---

Om du gillar inlägget får du väldigt gärna trycka på hjärtat här under. Tack!