Kategori: Föräldraskap

I helgen fick vi träffa den nyaste medlemmen i vårt kompisgäng och hon var, som alla bebisar, liten och söt. Vi sa allihop att man nog glömmer hur små de är ganska snabbt. Jag fick hålla henne en lång stund och njöt av det där bebisgoset. Just det där goset kan jag sakna ibland, att få sitta i soffan och bara mysa. Den perioden kommer ju inte igen. Nästa gång det är tid för bebisgos finns det ju också en storebror att ta hänsyn till. Innan du börjar spekulera vidare, nej jag är inte gravid.

Jag är inte redo ännu

Bebisgos i all ära, men jag insåg också att jag ännu inte är redo för ett andra barn. Speciellt påtagligt blev det när vår son också ville ha sin del av uppmärksamheten medan jag hade lillan i famnen. Var sak har sin tid och just nu är vi inne i en sån fas här hemma där lillprinsen kräver en hel del och gärna vill ha sina föräldrar för sig själv. Ibland duger pappa bättre ibland mamma. Att då lägga till en liten nyfödd bebis i den ekvationen med en 1,5åring skulle nog vara lite för mycket. Hatten av till er som klarar av att få barnen nära varandra.

Drömmen om en graviditet

Visst, jag ska inte sticka under stol med att jag gått och drömt och fantiserat lite om en andra graviditet. Men det är nog bara för att jag i tanken lever kvar i det som var för 2 år sen. Min första graviditet, bortsett från det abrupta slutet, var ju ändå väldigt fin och jag fick må bra. Därför ser jag framemot att få bära ett barn nån dag igen.

Det jag helt glömt är ju att nästan gång är jag inte ensam. Då finns det redan en lillprins med i bilden. Så ja, den där drömmen om en andra graviditet sätter vi till sidan ett tag ännu. Även om jag fick kommentaren i rubriken ”kastad” på mig i förbifarten under mitt senaste besök till HVC. Det var faktiskt första gången och det kändes som att hon kastade vatten på en gås. Med andra ord tog jag knappt åt mig alls. Ja, jag vet att jag blir äldre, det blir vi alla. Inte är det precis så att jag tänkt spara på det här många år ännu. Men just nu, just den här månaden och några framöver vill jag njuta av den lilla familj på tre personer som vi faktiskt är.

Jag vill att vi tillsammans går in i den nya vardagen som ligger framför oss och som kommer kräva en del av oss som föräldrar. Utan att behöva fundera på syskon. Tids nog tar vi det i beaktande också och som tur får jag snusa bebis och hälsa på våra vänner rätt ofta ändå. Men just nu är jag lagom gammal och nöjd med den situation vi har.

Jag är inne på min tredje vecka i jobb och äntligen börjar det svänga. Arbetsdagarna går fort, det är roligt och jag trivs. Det är vardagen hemma som är värst. Hade helt glömt bort hur trött du är i huvudet efter en dag på jobb, särskilt i början innan verksamheten drar igång och allt ska planeras, diskuteras och förberedas. Att sen komma hem till en energisk 1,5-åring som inte sett mamma på flera timmar och vill ha sin del av mig samt en hund som också anser att hon behöver få mattetid. Plussa till ett hem och de vardagsrutiner vi har om kvällarna och ni har ett… kaos?

Just nu är jag så väldigt tacksam över det faktum att jag enbart arbetar 60%, dvs. tre dagar i veckan. Det ger mig mer än halva veckan att ha tid för min familj, för vårt hem och för att få vår vardag att rulla med någon sorts harmoni.

Ny vardag kräver nya rutiner

Jag har hunnit tänka en del på hur vi ska göra för att få till en så smidig vardag som möjligt. Nu när allt blir nytt för oss igen med jobb och dagis. Försök och misstag kommer man långt på tror jag. Insåg redan första veckan att inför de dagar vi har jobb och dagis i kalendern så behöver vi förbereda mat. Bara en sån sak, att tänka ut i förväg och få det fixat. Tacka vet jag att jag matplanerat rätt länge nu, så det där att planera vad vi ska äta är inte så svårt.

En annan insikt som slog mig var att vår nya vardag kräver andra prioriteringar och att jag tillåter mig själv att sänka kraven. Good enough. Jag kan spara vissa grejer till de dagar vi är lediga, det är bara det allra mest akuta som behöver lösas under veckans första dagar. Resten får snällt vänta. Jag behöver inte kräva allt för mycket av mig själv. Tids nog får vi den här nya vardagen i rullorna också och då kanske jag kan höja ribban lite igen.

Jag vet att den här förlamande tröttheten jag känt de två första veckorna efter jobbet kommer gå över. Redan idag kändes det mycket bättre. Jag hade energi att tvätta kläder, träna och städa undan i köket. Tids nog faller bitarna på plats i vårt nya vardagspussel, tills dess får jag bara sänka kraven och inse att det är lite kaos innan alla bitar hittar sin plats.

Vänta lite nu, du har ju ett litet barn som inte börjat på dagis ännu. Hur ska du kunna ge tips då? Det är kanske din första tanke när du läser rubriken. Låt mig då berätta åt dig att när jag inte är hemma med eget barn, så arbetar jag med andras barn. Det betyder alltså att jag i mitt yrke titulerar mig lärare inom småbarnspedagogik. Så, nu kan du kanske läsa resten av inlägget med lite mera ro. För i det här inlägget kommer jag blanda tips som jag själv som förälder tänkt på men också såna som jag som pedagog brukar ge åt föräldrar inför deras barns start på dagis.

Sju tips för en trygg start

Förberedelse är viktigt, både för stor och liten. Om ni har möjlighet kan ni besöka daghemmets gårdsplan och leka där, utöver verksamhetstiden förstås. Nu är det ju ännu sommarlov och de flesta daghem har stängt. Att vara lite bekant med platsen gör det enklare för barnen.

• Läs böcker om att börja i dagis. Har ni svårt att hitta passliga böcker så kan ni fråga råd på biblioteket. Vill ni att jag ska göra ett särskilt inlägg med bra böcker att läsa för barn inför starten så lämna en kommentar.

• Prata med barnet och fundera tillsammans hur den nya vardagen ser ut. Avsätt tid för barnets tankar och funderingar, både inför starten men också under inskolningen och när ni börjat på. Låt alla era tankar ta plats hemma, både förväntan men också nervositet och oro. Det tåls att sägas många gånger; även föräldrar har känslor och att ni visar dem för era barn bekräftar bara att barnen vågar visa sina för er. Självklart ska aldrig era känslor gå ut över barnen!

Låt inskolningen ta tid – om ni behöver det. Åtminstone vi hos oss har ett system för hur en inskolning brukar se ut. Alla barn är olika och behöver olika mycket tid att anpassa sig till den nya vardagen. Jag kommer själv att ge så mycket tid till inskolning som det är möjligt åt Einar. Sen brukar jag tipsa om att båda föräldrarna i mån av möjlighet ska delta i inskolning. Det kanske inte fungerar att båda är på plats samtidigt, men kanske det går att dela på dagarna. Jag tycker själv det är viktigt att båda föräldrarna är bekanta med daghemmet och den personal som ska ha hand om ens ögonsten.

Det finns inga dumma frågor. Är det ditt första barn är daghemsvardagen helt ny för er. Kom ihåg att det inte finns några dumma frågor. Vi som pedagoger är där för att ni och ert barn ska få en trygg och bra upplevelse av småbarnspedagogiken. När man arbetat länge med en sak så gör det att en del saker går av ren vana utan att man kanske inte reflekterar över det desto mera. Ställ frågor och var aktiv i ditt barns vardag på dagis.

Dubbel uppsättning av kläder underlättar. Rent praktiskt och nu tänker jag främst ytterplagg som gummistövlar och regnkläder. Men också extra kläder som finns på dagis i en väska. Ena dagen hämtar farmor eller pappa och då kanske barnet åker hem med regnkläderna på, följande morgon behöver vi dem igen. För vår del har jag köpt ett set med regnkläder färdigt som får åka med till dagis och stanna där, lika med stövlar och galonhandskar.

Skriv namn i kläderna. Jag vet inte hur många gånger jag får upprepa detta under verksamhetsåren. Speciellt viktigt tänker jag att det är med kläder köpta på loppis. Där finns säkert namn från förr och ibland kan man tolka initialer till något annat namn eller så får du inte kopplat ihop plagget med rätt barn. Få se hur många gånger jag själv kommer glömma nu när Einar ska börja i dagis. Lika så bra att färdigt sätta namn i alla hans kläder när namnlapparna anländer på posten. Om du är Liberoclub-medlem så får du nu rabatt på namnlappar i deras poängshop. Se det som ett tips!

Så lite sånt har jag att ge som tips idag åt er som, liksom vi, snart ska börja på med en ny vardag här hemma. Är väldigt glad att Einar ännu i en månads tid för vara hemma med antingen mormor, farmor eller pappa. Själv börjar jag på igen i slutet av nästa vecka och sen går det väl bara av farten.

Välkommen in i småbarnspedagogikens spännande värld. Det ska bli så intressant att få uppleva ”mitt jobb” ur föräldrasynvinkel nu också. Lite spännande är det ju också att se hur Einar kommer uppleva allt detta. Men min magkänsla säger att det kommer gå bra. Det blir ju trots allt en mjukstart för hans del med tre dagar i veckan. För mammas del ska det bli skönt att komma ut tillsammans med andra vuxna igen några timmar om dagarna.

Om du har tips för en lyckad start inom småbarnspedagogiken eller frågor så får du gärna kommentera inlägget eller kontakta mig via mailen. Du når mig via info@finachristina.fi kom också ihåg att du gärna får gilla inlägget om du tycker om det. Sånt gör mig glad!

Igår var det fem före att ett poddavsnitt skulle fått mig att avregistrera mig från alla sociala medier och sluta blogga. Podden jag lyssnade på har flera bra avsnitt och just det här avsnittet är kanske inget jag skulle lyssnat på bara så där. Men det råkade klicka igång direkt efter att jag lyssnat på några andra poddavsnitt. Så jag valde att låta det fortsätta spela.

Ofiltrerat, avsnitt 101 med Maria Dufva.

Maria Dufva är en svensk författare och kriminolog som är specialiserad på att utbilda barn och föräldrar i hur du lever ett medvetet liv på nätet, i sociala medier, appar och spel. I avsnittet pratar hon med Fia mycket om föräldrars roll och ansvar samt tar upp en del case som nyligen figurerat i svensk domstol. Ett avsnitt som verkligen fick mig att tänka till lite.

Att visa en del av livet på sociala medier

Om du följer mig på instagram (finachristinas) så kanske du orkade hänga med i min långa story igår. Jag kände att jag behövde få lufta en del tankar redan då, men väljer också att lufta en del tankar nu. När jag kollar tillbaka i arkivet så ser jag att det är nästan ett år sen jag skrev om de här sakerna sist. Men de är ändå förekommande nu som då, hur mycket vill och ska jag visa?

Läs mer: Att visa livet på sociala medier

När jag skrev inlägget i fjol hade jag nyss valt att låsa mitt ena IG-konto och samtidigt skapat ett nytt öppet konto. Det första kontot har jag idag avaktiverat och är numera enbart aktiv på finachristinas. Där försöker jag dela med mig så naturligt som möjligt av vår vardag. Både med bilder i flödet och med bilder och filmer i storys. Jag tycker i grunden att IG är ett väldigt roligt och intressant medie och vill gärna utvecklas och lära mig mera. Men nu var det inte det som det här inlägget skulle handla om.

Barn på sociala medier

I poddavsnittet pratar Fia och Maria även om det här med att visa sina barn på sociala medier. Om hur föräldrar fiskar bekräftelse och likes. Vad tror ni ger mycket likes och flera kommentarer? Jo, en bild på ett barn. Vad många föräldrar kanske inte tänker på är att du behöver den andra personens godkännande för att få ladda upp bilder på den. Å det är ju inte så lätt med ett spädbarn eller ett barn i lekåldern. Sen när de blir äldre så kanske de inte lika villigt ställer upp på en bild.

Maria berättar också om hur personer som utnyttjar barn använder sig av bilderna. En del tänder helt enkelt på att se vanliga bilder på barn, andra använder sig av redigeringsverktyg för att förändra bilderna. Äckliga tanke jag vet! Det var just det här som fick mig att bli så mörkrädd och vilja avsäga mig alla sociala medier.

För jag har inte tänkt på det så, att ens oskyldiga bild på ett barn som äter en glass eller ser cool ut i sin nya keps i sandlådan kan användas på ett annat sätt. Ofta tänker jag att det är bilder på nakna eller halvnakna barn som används.

Det är just det här som blir så skrämmande. För du går ju in i en värld av sociala medier med tanken att de som ser dina bilder vill gott. Inte att de som ser dina bilder kan använda dem till något icke oskyldigt. Jag tänker på vad jag sätter upp för typ av bilder och filmer i mitt flöde. Jag delar inte allt. Men den lilla procent av vårt liv som jag väljer att dela vill jag ändå inte att ska kunna användas till något hemskt.

Men du kan ju välja att göra ditt konto privat kanske du tänker. Ja, men jag tycker att privata konton är det tråkigaste som finns. Det är väldigt sällan som jag väljer att följa någon som har privat konto. Om inte det är för att jag råkar känna personen väldigt bra. Jag vill kunna se först om det är något jag gillar och vill ha i mitt flöde. För det känns inte heller okej att ena dagen följa för att i nästa avfölja.

Summa sumarum; avsnittet fick mig verkligen att tänka till ännu en gång.

En snabbkurs för föräldrar i medvetenhet

Samtidigt så lärde jag mig massor av poddavsnittet. Maria ger enkla tips på hur du som förälder redan från början kan och ska vara aktivt med i ditt barns närvaro på nätet, i spel och på sociala medier.

Även om det inte ännu är aktuellt med just det här hemma hos oss. Så fick jag mig ändå en del aha-upplevelser. Om inte annat så kan jag alltid tipsa vidare om Maria Dufva åt föräldrar jag samarbetar med. Hon har skrivit böcker och medverkat i en del poddar och dylikt. Om du liksom jag blev intresserad av Maria så hittar du hennes hemsida här. Samt Fias podcast Ofiltrerat här. Två tips från mig, en fundersam mamma i sociala mediernas värld.