Älskade unge

Då var han redo!

14 september, 2020

Strax innan lillprinsen började dagis tog han också sina första steg utan stöd. Första gången han gjorde det tänkte jag börja gråta av glädje! Äntligen lossnar det för honom och han vågar! Sen tog det till följande dag innan han var redo att träna sin kunskaper igen och nu har han promenerat omkring utan hjälp i ungefär två veckor.

Med stöd har han gått hur länge som helst och det har gått så bra. Men vi har inte kunnat lura honom att gå själv på något vis. Den dagen när han släppte taget och gick själv så fick jag samtidigt inse en sak; han gör något nytt när han är 100 % säker på att det faktiskt går.

Andra barns motoriska utveckling stressar mig

Så här i efterhand nu så har jag insett att han egentligen inte varit sen på något vis med sin motoriska utveckling. Även om det alltid stressat mig litegrann. Jag har liksom i tanken förträngt att han är nästan 1,5 månad yngre än vad han egentligen är. Det sägs ju att det är först vid 2 år som man inte längre ska kunna urskilja en prematur från ett barn fött enligt beräknade tider.

Men ändå så har jag haft en lite orolig och jobbig känsla kring det här med hans grovmotoriska färdigheter. Det känns alltid lite jobbigt när barn som är yngre än honom gör saker före honom. Även om jag samtidigt vet att alla barn är olika och att de gör grejer helt i sin egna takt. Det fick vi ju verkligen ett bevis på, nu igen, med vår kille. Han vill inte hasta fram något alls. Å sen han började ta sig fram själv på två ben nu så har han faktiskt hållits ganska bra. Någon enstaka olycka har det hänt, men annars är det som om han alltid skulle ha promenerat omkring. Både ute och inne.

Pepp från ett blogginlägg

Vi var ute på stugan när Einar började ta sig fram för egen maskin helt och hållet. Ungefär samtidigt som han visade upp sina nya färdigheter för pappa så läste jag ett mitt i prick-inlägg hos Marika. Precis ett sånt där inlägg som jag behövde läsa just då. Å ungefär samtidigt så släppte också resten av pressen på allt som har med vår sons motoriska utveckling att göra.

För jag vet ju nu att han gör saker när han känner sig redo. Även om jag vetat det innan också, men ibland behöver man den där extra påminnelsen. Med dagens sociala medier och ständiga uppdateringar så är det så väldigt lätt att börja jämföra sina barn. Även om jag inte ska och inte borde göra det.

I grund och botten är jag bara så tacksam över att han är frisk och mår bra. Det är allt som räknas!

16+
Älskade unge

En garderob för höstäventyr

7 september, 2020

Innan vi packade livets första dagisväska kom jag på att dokumentera en del av Einars höstgarderob. Under inskolningen tog jag dit hans regnkläder och så behöver vi komplettera med både regnhandskar och några andra tunna handskar. Men i det stora hela är vi mycket redo för all sorts höstäventyr.

Förstod att det är många av er som läser som gillar mina inlägg när jag delar med mig av diverse fynd. Under bilderna ser ni vad som är fyndat och vad som är nytt. En del fynd av ren slump och andra har jag letat mera målmedvetet efter. Har satt en del länkar till hemsidorna i inlägget också, men det är bara av ren generositet ifall ni blir nyfikna på något av plaggen.

Overallen och regnjackan är båda fynd. Overallen har galonnedredel och kommer bli perfekt gårdshalare nu i höst. Mössan klickade jag hem från Dolce Vita Design och stövlarna som ska med till dagis är av märket Nordbjörn från Jollyroom.

Overallen är från Ielm och den köpte vi redan under vårvintern. Tog den i storlek 86 och han började ha den redan när han ännu använde storlek 74. Tack vare muddarna i ben- och ärmslut så kändes inte halaren så stor. Även om den är rejält rymlig. Den tål en del vatten och vind så blir perfekt senare på dagis men också under våra turer till stugan. De stickade strumporna är en gåva han fick och dagistossorna är Slipstop. Dyra, men verkar vara värda sitt pris. Har hört många som pratat gott om dem. Köpte på våra på Halpa-Halli men vet att också Prisma och Sko Extra har dessa tossor till försäljning i Vasa.

Sist men inte minst har vi en del plagg som redan är eller har hunnit vara i användning. Vantarna stickade jag i vintras och mössan är beställd från tidigare nämnda Dolce Vita Design. Skorna, ytterbyxorna och jackan är alla tre fynd. Efterlyste höstskor med gore tex-funktion på fb-loppis förra helgen och fick napp direkt. Att de dessutom var splitternya var ju perfekt. Skorna är av märket Timberland, byxorna är Kax och jackan från Polarn och Pyret.

Som jag tidigare nämnde så har jag hittat en del av dessa plagg av en ren slump på loppis. Andra har jag sökt efter lite mer målmedvetet. En förutsättning för att hitta bra grejer i andra hand är att veta vad du är ute efter. Jag brukar ofta skriva en liten lista åt mig när jag åker iväg på loppistur eller så sitter jag och söker och håller utkik på facebook. Ibland har jag turen med mig, ibland lyckas det inte lika bra. Men nu är vi i varjefall redo för ett och annat höstäventyr.

15+
Föräldraskap

Bristen på pengar ger mig ångest

2 september, 2020

En av de större orsakerna till varför jag valde att gå tillbaka i jobb nu i höst är pengarna. Precis så klyschig som rubriken låter så ger pengar mig ångest. Det går inte en månad utan att jag mår dåligt, gråter och känner mig nerstämd just på grund av ekonomin och bristen på pengar.

Det är inte så ofta man hör eller läser om människors tankar kring pengar. Allt oftare öppnar någon upp kring det här ämnet och det glädjer mig. Samtidigt som jag blir lite lätt provocerad av typen av inlägg där någon berättar hur lätt det är att spara eller hur du ska göra för att spara pengar. Tack, jag har försökt och försöker fortfarande spara undan en del av de surt förvärvade slantar som kommer in på kontot varje månad. Att sen läsa att det finns människor som kan spara undan sina barns barnbidrag varje månad gör mig också lite provocerad. Läste en kommentar på föräldrasnacks instagram för ett tag sen när de gjorde research inför sitt ekonomiavsnitt den löd ungefär så här; att människor kan spara undan barnbidraget får ju en att undra om de faktiskt behöver lyfta bidraget.

Visst jag har inget emot att det finns de som faktiskt kan spara sina barns bidrag, det är väl bra för dem. För vår del nyttjas hela summan till fullo just nu. Kanske sen om något år kan vi också spara undan en del av dem. Kan annars tipsa om just det där ekonomiavsnittet hos podden föräldrasnack. Lyssnade på det efter att jag skrivit ett första utkast till det här inlägget. Min oro och ångest över pengar lindrades för en stund och jag fick mycket pepp därifrån.

Att prioritera det viktigaste

Många gånger under det senaste året har jag insett hur fruktansvärt dyrt det är att leva i vårt samhälle. Då har vi varken ett dyrt levnadssätt eller spenderar pengar på något utöver det vanliga. Men, vi har bilar, ett huslån, försäkringar och andra månatliga utgifter. Vi bor på en sån plats att vi inte skulle klara oss med bara en bil och här finns ingen kollektivtrafik över huvudtaget. Landsbygden helt enkelt, vi trivs och inget kan få oss att flytta.

Bristen på pengar gör att jag prioriterar allt det viktiga. Där ingår tyvärr inte allt för mycket sparande. Försöker handla bra och vettig mat till vår familj, veckohandla och planera måltiderna. Einar behöver få sina behov tillgodosedda och så är det sånt som behövs för att hushållet ska gå runt. Det är inte lätt alltså. Det finns saker jag själv skulle behöva just nu, som t.ex. lite nya kläder att använda i vardagen och jobbet. Men de får jag lov att prioritera bort ännu ett tag. Å då brukar jag scanna loppisarna vid varje besök. Men när du inte passar i storlek s så är det i princip lönlöst.

Jag undrar när det vänder

Om jag ska vara riktigt ärlig så känns inte tanken på ett syskon så lockande just nu heller. För vi har ärligt talat inte råd. Även om det finns plats i vårt hem och vi har alla de saker du behöver åt en spädis. Men bara tanken på de utgifter som ännu ett barn medför gör mig kallsvettig.

Nu behöver jag få jobba och få min ekonomi på fötter igen efter den här tiden. Det är inte lätt, det är inte roligt men jag tror att det ska gå. Jag hoppas bara att det vänder snart och jag slipper sitta med den där ångestkänslan i magen var och varannan vecka över att pengarna inte räcker till. Å ja, vi delar på det mesta och sambon drar ett enormt lass när det kommer till det ekonomiska. Men utan att gå in för mycket på sånt som ni inte har att göra med så har vårt år varit allt annat än lätt. Som tur är vi ute på andra sidan nu och det känns bättre.

Att vara människa är inte lätt..

33+
Föräldraskap

”Du blir ju inte yngre..”

23 augusti, 2020

I helgen fick vi träffa den nyaste medlemmen i vårt kompisgäng och hon var, som alla bebisar, liten och söt. Vi sa allihop att man nog glömmer hur små de är ganska snabbt. Jag fick hålla henne en lång stund och njöt av det där bebisgoset. Just det där goset kan jag sakna ibland, att få sitta i soffan och bara mysa. Den perioden kommer ju inte igen. Nästa gång det är tid för bebisgos finns det ju också en storebror att ta hänsyn till. Innan du börjar spekulera vidare, nej jag är inte gravid.

Jag är inte redo ännu

Bebisgos i all ära, men jag insåg också att jag ännu inte är redo för ett andra barn. Speciellt påtagligt blev det när vår son också ville ha sin del av uppmärksamheten medan jag hade lillan i famnen. Var sak har sin tid och just nu är vi inne i en sån fas här hemma där lillprinsen kräver en hel del och gärna vill ha sina föräldrar för sig själv. Ibland duger pappa bättre ibland mamma. Att då lägga till en liten nyfödd bebis i den ekvationen med en 1,5åring skulle nog vara lite för mycket. Hatten av till er som klarar av att få barnen nära varandra.

Drömmen om en graviditet

Visst, jag ska inte sticka under stol med att jag gått och drömt och fantiserat lite om en andra graviditet. Men det är nog bara för att jag i tanken lever kvar i det som var för 2 år sen. Min första graviditet, bortsett från det abrupta slutet, var ju ändå väldigt fin och jag fick må bra. Därför ser jag framemot att få bära ett barn nån dag igen.

Det jag helt glömt är ju att nästan gång är jag inte ensam. Då finns det redan en lillprins med i bilden. Så ja, den där drömmen om en andra graviditet sätter vi till sidan ett tag ännu. Även om jag fick kommentaren i rubriken ”kastad” på mig i förbifarten under mitt senaste besök till HVC. Det var faktiskt första gången och det kändes som att hon kastade vatten på en gås. Med andra ord tog jag knappt åt mig alls. Ja, jag vet att jag blir äldre, det blir vi alla. Inte är det precis så att jag tänkt spara på det här många år ännu. Men just nu, just den här månaden och några framöver vill jag njuta av den lilla familj på tre personer som vi faktiskt är.

Jag vill att vi tillsammans går in i den nya vardagen som ligger framför oss och som kommer kräva en del av oss som föräldrar. Utan att behöva fundera på syskon. Tids nog tar vi det i beaktande också och som tur får jag snusa bebis och hälsa på våra vänner rätt ofta ändå. Men just nu är jag lagom gammal och nöjd med den situation vi har.

13+
Älskade unge

Inskolning på dagis – så går det

21 augusti, 2020

Den här veckan har vi börjat inskolningen på dagis för lillprinsen. Den första dagen var de bara ute på gården tillsammans med gruppen. De andra två dagarna har vi också varit inne och bekantat oss med utrymmena och alla leksaker. Det är ännu en vecka kvar innan Einar börjar dagis på riktigt, men jag ville ha en lång inskolningsperiod tillgänglig ifall om.

Einars första upplevelse av dagis

Första dagen när han var med pappa så hade han nog varit ganska reserverad, men det är helt förståeligt. Allt var ju nytt, barnen, de vuxna och omgivningen. Har flera gånger i sommar tänkt att vi skulle gå iväg och leka i dagisets ”park”. Men har inte kommit oss iväg.

Redan hans andra dag igår så gick det mycket enklare. Det var inte många barn på plats och de blir en lagom grupp nu i höst också. Eftersom jag själv arbetar inom småbarnspedagogiken så vet jag ju att den där lilla gruppen knappast kommer hållas särskilt länge. Men, redan att få börja på i en mindre grupp känns skönt.

Einar är en väldigt enkel person, han är jätteintresserad av andra barn och av leksaker. Så han blev snabbt varm i kläderna och letade bara efter mig ibland. Ute på gården tydde han sig helt till sin dagispersonal och det var skönt att se. Inte för att jag har någon form av ångest inför hans start, men visst känns det lite knepigt att lämna bort sin lilla.

Mammas tankar

Idag avklarade vi vår tredje inskolningsdag och lämnade det öppet huruvida vi åker dit ännu en stund i slutet av nästa vecka. Jag hade lite ”fasat” för inskolningen eftersom jag fick höra redan tidigare i år att all inskolning skulle ske utomhus p.g.a covid 19. Men som tur så fick jag lugnat min oro redan under personalens besök här hemma hos oss. Vi hade möjligheten att få vara med också inomhus. Jag skulle nog inte klara av att lämna utanför ytterdörren när en annan människa går in med mitt barn för att leka. Inte när det är andra eller tredje gången de träffas.

Men i det stora hela är jag så nöjd över att både vi som föräldrar och Einar är trygga i det här med dagisstarten. Allt känns genast mycket enklare då när jag vet att han får det bra i vårt lilla dagis här i byn. Så tacksam över att det ännu får vara kvar.

Är det någon annan som skolar in sitt/sina barn på dagis just nu? Hur går det för er?


För mina svenska läsare; dagis är samma som er förskola. I Finland är förskola samma som förskoleklass hos er.

8+