Föräldraskap

Paniken med småbarnspedagogiken

25 september, 2020

Jag lyssnade idag på det senaste avsnittet av podden Mammas kaffepaus. Just det här avsnittet har jag väntat på sen Malin och Karin gick ut med förhandsinfon på sitt instagramkonto. Avsnittet skulle nämligen handla om mitt jobb, småbarnspedagogiken. Rubriken har jag nästan stulit från deras avsnitt, men den lät så bra. Om du vill lyssna på avsnittet så hittar du Vad är paniken med småbarnspedagogiken? här.

Ganska snabbt inne i avsnittet började jag fundera på hur det här inlägget ska ta form. Är det jag som mamma som skriver det, eller är det jag som pedagog som kommer skriva det. För precis som för Karin så sitter jag i båda båtarna. Men sen bestämde jag mig för att just det här inlägget kommer med pedagoghatten på.

FPA undersöker småbarnspedagogiken

Avsnittet bottnar i en artikel som både Yle och Åbo Underrättelser hade nu i september. Jag har försökt söka efter den på båda mediernas hemsidor men inte hittat den. Så om någon vet var jag kan hitta artikeln är jag tacksam.

Det är alltså Fpa som undersökt småbarnspedagogiken bland vårdnadshavarna om jag förstod mammorna i podden rätt. Där de bland annat ställt frågan när det är lämpligt för ett barn att börja i dagis. Majoriteten av de personer som svarat på enkäten hade tyckt att en lämplig ålder är 1-1,5 år. Ganska tidigt måste jag säga, jag hade nog förväntat mig att det skulle vara kring 3 år.

Just nu har vår familj behov av småbarnspedagogik för lillprinsen och han är ju 1,5 år. Men i min yrkesroll så anser jag att där kring 3-4 år är en rätt bra ålder att börja på. I en önskevärld så skulle det vara lagstadgat att alla 5-åringar också ska delta i småbarnspedagogiken. Varför? Jo, då får de i lugn och ro bekanta sig med den världen innan förskolan tar vid Samt att vi i personalen hinner fånga upp de barn som kan behöva extra stödåtgärder. Förskoleåret är ändå väldigt intensivt och det är mycket du ska hinna med under de fyra timmarna på dagen och verksamhetsåret i sig. Om det samtidigt ska utredas för extra stöd också så tar det mycket tid. Därför skulle det underlätta om barnen redan var bekanta.

Den del som kommer direkt till förskolan idag är ändå ganska liten. Majoriteten av de barn jag möter och har mött under mina snart 10 år som pedagog i förskolegrupp har nog haft åtminstone ett dagisår bakom sig.

Småbarnspedagogik för mig

Mammas kaffepaus ställde en del frågor inför sitt avsnitt till oss lyssnare. I avsnittet presenterar de svaren och vissa svar får mig att bli riktigt ledsen. Det känns inte alls roligt att höra att det finns föräldrar som känner ångest inför starten. Samt de som till och med förknippar dagis med ”en plats där barnen är medans föräldrarna jobbar” dvs. en förvaringsplats.

Verksamheten på dagis har tagit stora kliv framåt under de senaste 10-15 åren. Precis som resterande samhället så har också den förändrats och verkligen till det bättre.Om du lever kvar i hur det var när du själv kanske var på dagis så är det dags att slopa alla de tankarna och se på småbarnspedagogiken med nya ögon.

Jag ser småbarnspedagogiken som ett komplement till familjelivet. Oavsett om ditt barn börjar som 1-åring eller 5-åring. Det är verkligen inte en ”förvaringsplats”. Dagen på dagis skiljer sig beroende på många olika faktorer. Men jag tror, och hoppas, att alla som arbetar inom det här området är där för att ge ditt barn det bästa möjliga. Vi är bara människor vi också, men med världens viktigaste uppgift. Att ge era små juveler en rolig, lärorik och trygg tid på dagis.

Hemma eller dagis, dagis eller hemma?

Jag vet att många, speciellt vi med riktigt små barn, brottas med den här tanken. Det som jag själv uppskattade med Malin och Karins avsnitt var, att de dels båda har erfarenhet av att ha sina barn som riktigt små på dagis. Men också de att de kan ge en liten puff om du som förälder känner dig otillräcklig för att du har barnet hemma. För precis som de säger så kan du ge ditt barn det bästa möjliga. Även om det ibland inte känns så.

Poddavsnittet lämnade mig ändå med en bra känsla, både som förälder men också som pedagog. Jag känner att jag varken behöver försvara mitt yrke eller vårt behov av småbarnspedagogik just nu. Samtidigt vill jag passa på att tipsa just dig som läser det här om att lyssna på avsnittet. Dela det vidare åt den förälder som du tror kan behöva det. Å till mina kollegor på olika daghem, lyssna ni också! Det väcker en del tankar och kanske något ni kan diskutera sinsemellan sen.

Tack Mammas kaffepaus för ett toppenavsnitt! Småning om ska jag berätta för er hur jag som förälder funderar kring behovet av småbarnspedagogik.

15+
Föräldraskap

Bristen på pengar ger mig ångest

2 september, 2020

En av de större orsakerna till varför jag valde att gå tillbaka i jobb nu i höst är pengarna. Precis så klyschig som rubriken låter så ger pengar mig ångest. Det går inte en månad utan att jag mår dåligt, gråter och känner mig nerstämd just på grund av ekonomin och bristen på pengar.

Det är inte så ofta man hör eller läser om människors tankar kring pengar. Allt oftare öppnar någon upp kring det här ämnet och det glädjer mig. Samtidigt som jag blir lite lätt provocerad av typen av inlägg där någon berättar hur lätt det är att spara eller hur du ska göra för att spara pengar. Tack, jag har försökt och försöker fortfarande spara undan en del av de surt förvärvade slantar som kommer in på kontot varje månad. Att sen läsa att det finns människor som kan spara undan sina barns barnbidrag varje månad gör mig också lite provocerad. Läste en kommentar på föräldrasnacks instagram för ett tag sen när de gjorde research inför sitt ekonomiavsnitt den löd ungefär så här; att människor kan spara undan barnbidraget får ju en att undra om de faktiskt behöver lyfta bidraget.

Visst jag har inget emot att det finns de som faktiskt kan spara sina barns bidrag, det är väl bra för dem. För vår del nyttjas hela summan till fullo just nu. Kanske sen om något år kan vi också spara undan en del av dem. Kan annars tipsa om just det där ekonomiavsnittet hos podden föräldrasnack. Lyssnade på det efter att jag skrivit ett första utkast till det här inlägget. Min oro och ångest över pengar lindrades för en stund och jag fick mycket pepp därifrån.

Att prioritera det viktigaste

Många gånger under det senaste året har jag insett hur fruktansvärt dyrt det är att leva i vårt samhälle. Då har vi varken ett dyrt levnadssätt eller spenderar pengar på något utöver det vanliga. Men, vi har bilar, ett huslån, försäkringar och andra månatliga utgifter. Vi bor på en sån plats att vi inte skulle klara oss med bara en bil och här finns ingen kollektivtrafik över huvudtaget. Landsbygden helt enkelt, vi trivs och inget kan få oss att flytta.

Bristen på pengar gör att jag prioriterar allt det viktiga. Där ingår tyvärr inte allt för mycket sparande. Försöker handla bra och vettig mat till vår familj, veckohandla och planera måltiderna. Einar behöver få sina behov tillgodosedda och så är det sånt som behövs för att hushållet ska gå runt. Det är inte lätt alltså. Det finns saker jag själv skulle behöva just nu, som t.ex. lite nya kläder att använda i vardagen och jobbet. Men de får jag lov att prioritera bort ännu ett tag. Å då brukar jag scanna loppisarna vid varje besök. Men när du inte passar i storlek s så är det i princip lönlöst.

Jag undrar när det vänder

Om jag ska vara riktigt ärlig så känns inte tanken på ett syskon så lockande just nu heller. För vi har ärligt talat inte råd. Även om det finns plats i vårt hem och vi har alla de saker du behöver åt en spädis. Men bara tanken på de utgifter som ännu ett barn medför gör mig kallsvettig.

Nu behöver jag få jobba och få min ekonomi på fötter igen efter den här tiden. Det är inte lätt, det är inte roligt men jag tror att det ska gå. Jag hoppas bara att det vänder snart och jag slipper sitta med den där ångestkänslan i magen var och varannan vecka över att pengarna inte räcker till. Å ja, vi delar på det mesta och sambon drar ett enormt lass när det kommer till det ekonomiska. Men utan att gå in för mycket på sånt som ni inte har att göra med så har vårt år varit allt annat än lätt. Som tur är vi ute på andra sidan nu och det känns bättre.

Att vara människa är inte lätt..

35+
Föräldraskap

”Du blir ju inte yngre..”

23 augusti, 2020

I helgen fick vi träffa den nyaste medlemmen i vårt kompisgäng och hon var, som alla bebisar, liten och söt. Vi sa allihop att man nog glömmer hur små de är ganska snabbt. Jag fick hålla henne en lång stund och njöt av det där bebisgoset. Just det där goset kan jag sakna ibland, att få sitta i soffan och bara mysa. Den perioden kommer ju inte igen. Nästa gång det är tid för bebisgos finns det ju också en storebror att ta hänsyn till. Innan du börjar spekulera vidare, nej jag är inte gravid.

Jag är inte redo ännu

Bebisgos i all ära, men jag insåg också att jag ännu inte är redo för ett andra barn. Speciellt påtagligt blev det när vår son också ville ha sin del av uppmärksamheten medan jag hade lillan i famnen. Var sak har sin tid och just nu är vi inne i en sån fas här hemma där lillprinsen kräver en hel del och gärna vill ha sina föräldrar för sig själv. Ibland duger pappa bättre ibland mamma. Att då lägga till en liten nyfödd bebis i den ekvationen med en 1,5åring skulle nog vara lite för mycket. Hatten av till er som klarar av att få barnen nära varandra.

Drömmen om en graviditet

Visst, jag ska inte sticka under stol med att jag gått och drömt och fantiserat lite om en andra graviditet. Men det är nog bara för att jag i tanken lever kvar i det som var för 2 år sen. Min första graviditet, bortsett från det abrupta slutet, var ju ändå väldigt fin och jag fick må bra. Därför ser jag framemot att få bära ett barn nån dag igen.

Det jag helt glömt är ju att nästan gång är jag inte ensam. Då finns det redan en lillprins med i bilden. Så ja, den där drömmen om en andra graviditet sätter vi till sidan ett tag ännu. Även om jag fick kommentaren i rubriken ”kastad” på mig i förbifarten under mitt senaste besök till HVC. Det var faktiskt första gången och det kändes som att hon kastade vatten på en gås. Med andra ord tog jag knappt åt mig alls. Ja, jag vet att jag blir äldre, det blir vi alla. Inte är det precis så att jag tänkt spara på det här många år ännu. Men just nu, just den här månaden och några framöver vill jag njuta av den lilla familj på tre personer som vi faktiskt är.

Jag vill att vi tillsammans går in i den nya vardagen som ligger framför oss och som kommer kräva en del av oss som föräldrar. Utan att behöva fundera på syskon. Tids nog tar vi det i beaktande också och som tur får jag snusa bebis och hälsa på våra vänner rätt ofta ändå. Men just nu är jag lagom gammal och nöjd med den situation vi har.

13+
Föräldraskap

Att sänka kraven eller prioritera annorlunda

17 augusti, 2020

Jag är inne på min tredje vecka i jobb och äntligen börjar det svänga. Arbetsdagarna går fort, det är roligt och jag trivs. Det är vardagen hemma som är värst. Hade helt glömt bort hur trött du är i huvudet efter en dag på jobb, särskilt i början innan verksamheten drar igång och allt ska planeras, diskuteras och förberedas. Att sen komma hem till en energisk 1,5-åring som inte sett mamma på flera timmar och vill ha sin del av mig samt en hund som också anser att hon behöver få mattetid. Plussa till ett hem och de vardagsrutiner vi har om kvällarna och ni har ett… kaos?

Just nu är jag så väldigt tacksam över det faktum att jag enbart arbetar 60%, dvs. tre dagar i veckan. Det ger mig mer än halva veckan att ha tid för min familj, för vårt hem och för att få vår vardag att rulla med någon sorts harmoni.

Ny vardag kräver nya rutiner

Jag har hunnit tänka en del på hur vi ska göra för att få till en så smidig vardag som möjligt. Nu när allt blir nytt för oss igen med jobb och dagis. Försök och misstag kommer man långt på tror jag. Insåg redan första veckan att inför de dagar vi har jobb och dagis i kalendern så behöver vi förbereda mat. Bara en sån sak, att tänka ut i förväg och få det fixat. Tacka vet jag att jag matplanerat rätt länge nu, så det där att planera vad vi ska äta är inte så svårt.

En annan insikt som slog mig var att vår nya vardag kräver andra prioriteringar och att jag tillåter mig själv att sänka kraven. Good enough. Jag kan spara vissa grejer till de dagar vi är lediga, det är bara det allra mest akuta som behöver lösas under veckans första dagar. Resten får snällt vänta. Jag behöver inte kräva allt för mycket av mig själv. Tids nog får vi den här nya vardagen i rullorna också och då kanske jag kan höja ribban lite igen.

Jag vet att den här förlamande tröttheten jag känt de två första veckorna efter jobbet kommer gå över. Redan idag kändes det mycket bättre. Jag hade energi att tvätta kläder, träna och städa undan i köket. Tids nog faller bitarna på plats i vårt nya vardagspussel, tills dess får jag bara sänka kraven och inse att det är lite kaos innan alla bitar hittar sin plats.

14+
Föräldraskap

Dags för dagis – mina bästa tips!

17 juli, 2020

Vänta lite nu, du har ju ett litet barn som inte börjat på dagis ännu. Hur ska du kunna ge tips då? Det är kanske din första tanke när du läser rubriken. Låt mig då berätta åt dig att när jag inte är hemma med eget barn, så arbetar jag med andras barn. Det betyder alltså att jag i mitt yrke titulerar mig lärare inom småbarnspedagogik. Så, nu kan du kanske läsa resten av inlägget med lite mera ro. För i det här inlägget kommer jag blanda tips som jag själv som förälder tänkt på men också såna som jag som pedagog brukar ge åt föräldrar inför deras barns start på dagis.

Bildlänk

Sju tips för en trygg start

Förberedelse är viktigt, både för stor och liten. Om ni har möjlighet kan ni besöka daghemmets gårdsplan och leka där, utöver verksamhetstiden förstås. Nu är det ju ännu sommarlov och de flesta daghem har stängt. Att vara lite bekant med platsen gör det enklare för barnen.

  • Läs böcker om att börja i dagis. Har ni svårt att hitta passliga böcker så kan ni fråga råd på biblioteket. Vill ni att jag ska göra ett särskilt inlägg med bra böcker att läsa för barn inför starten så lämna en kommentar.
  • Prata med barnet och fundera tillsammans hur den nya vardagen ser ut. Avsätt tid för barnets tankar och funderingar, både inför starten men också under inskolningen och när ni börjat på. Låt alla era tankar ta plats hemma, både förväntan men också nervositet och oro. Det tåls att sägas många gånger; även föräldrar har känslor och att ni visar dem för era barn bekräftar bara att barnen vågar visa sina för er. Självklart ska aldrig era känslor gå ut över barnen!

Låt inskolningen ta tid – om ni behöver det. Åtminstone vi hos oss har ett system för hur en inskolning brukar se ut. Alla barn är olika och behöver olika mycket tid att anpassa sig till den nya vardagen. Jag kommer själv att ge så mycket tid till inskolning som det är möjligt åt Einar. Sen brukar jag tipsa om att båda föräldrarna i mån av möjlighet ska delta i inskolning. Det kanske inte fungerar att båda är på plats samtidigt, men kanske det går att dela på dagarna. Jag tycker själv det är viktigt att båda föräldrarna är bekanta med daghemmet och den personal som ska ha hand om ens ögonsten.

Det finns inga dumma frågor. Är det ditt första barn är daghemsvardagen helt ny för er. Kom ihåg att det inte finns några dumma frågor. Vi som pedagoger är där för att ni och ert barn ska få en trygg och bra upplevelse av småbarnspedagogiken. När man arbetat länge med en sak så gör det att en del saker går av ren vana utan att man kanske inte reflekterar över det desto mera. Ställ frågor och var aktiv i ditt barns vardag på dagis.

Dubbel uppsättning av kläder underlättar. Rent praktiskt och nu tänker jag främst ytterplagg som gummistövlar och regnkläder. Men också extra kläder som finns på dagis i en väska. Ena dagen hämtar farmor eller pappa och då kanske barnet åker hem med regnkläderna på, följande morgon behöver vi dem igen. För vår del har jag köpt ett set med regnkläder färdigt som får åka med till dagis och stanna där, lika med stövlar och galonhandskar.

Skriv namn i kläderna. Jag vet inte hur många gånger jag får upprepa detta under verksamhetsåren. Speciellt viktigt tänker jag att det är med kläder köpta på loppis. Där finns säkert namn från förr och ibland kan man tolka initialer till något annat namn eller så får du inte kopplat ihop plagget med rätt barn. Få se hur många gånger jag själv kommer glömma nu när Einar ska börja i dagis. Lika så bra att färdigt sätta namn i alla hans kläder när namnlapparna anländer på posten. Om du är Liberoclub-medlem så får du nu rabatt på namnlappar i deras poängshop. Se det som ett tips!

Så lite sånt har jag att ge som tips idag åt er som, liksom vi, snart ska börja på med en ny vardag här hemma. Är väldigt glad att Einar ännu i en månads tid för vara hemma med antingen mormor, farmor eller pappa. Själv börjar jag på igen i slutet av nästa vecka och sen går det väl bara av farten.

Välkommen in i småbarnspedagogikens spännande värld. Det ska bli så intressant att få uppleva ”mitt jobb” ur föräldrasynvinkel nu också. Lite spännande är det ju också att se hur Einar kommer uppleva allt detta. Men min magkänsla säger att det kommer gå bra. Det blir ju trots allt en mjukstart för hans del med tre dagar i veckan. För mammas del ska det bli skönt att komma ut tillsammans med andra vuxna igen några timmar om dagarna.

Om du har tips för en lyckad start inom småbarnspedagogiken eller frågor så får du gärna kommentera inlägget eller kontakta mig via mailen. Du når mig via info@finachristina.fi kom också ihåg att du gärna får gilla inlägget om du tycker om det. Sånt gör mig glad!

18+