Föräldraskap

Poddavsnittet som nästan fick mig att sluta med sociala medier

28 maj, 2020

Igår var det fem före att ett poddavsnitt skulle fått mig att avregistrera mig från alla sociala medier och sluta blogga. Podden jag lyssnade på har flera bra avsnitt och just det här avsnittet är kanske inget jag skulle lyssnat på bara så där. Men det råkade klicka igång direkt efter att jag lyssnat på några andra poddavsnitt. Så jag valde att låta det fortsätta spela.

Ofiltrerat, avsnitt 101 med Maria Dufva.

Maria Dufva är en svensk författare och kriminolog som är specialiserad på att utbilda barn och föräldrar i hur du lever ett medvetet liv på nätet, i sociala medier, appar och spel. I avsnittet pratar hon med Fia mycket om föräldrars roll och ansvar samt tar upp en del case som nyligen figurerat i svensk domstol. Ett avsnitt som verkligen fick mig att tänka till lite.

Att visa en del av livet på sociala medier

Om du följer mig på instagram (finachristinas) så kanske du orkade hänga med i min långa story igår. Jag kände att jag behövde få lufta en del tankar redan då, men väljer också att lufta en del tankar nu. När jag kollar tillbaka i arkivet så ser jag att det är nästan ett år sen jag skrev om de här sakerna sist. Men de är ändå förekommande nu som då, hur mycket vill och ska jag visa?

Läs mer: Att visa livet på sociala medier

När jag skrev inlägget i fjol hade jag nyss valt att låsa mitt ena IG-konto och samtidigt skapat ett nytt öppet konto. Det första kontot har jag idag avaktiverat och är numera enbart aktiv på finachristinas. Där försöker jag dela med mig så naturligt som möjligt av vår vardag. Både med bilder i flödet och med bilder och filmer i storys. Jag tycker i grunden att IG är ett väldigt roligt och intressant medie och vill gärna utvecklas och lära mig mera. Men nu var det inte det som det här inlägget skulle handla om.

Barn på sociala medier

I poddavsnittet pratar Fia och Maria även om det här med att visa sina barn på sociala medier. Om hur föräldrar fiskar bekräftelse och likes. Vad tror ni ger mycket likes och flera kommentarer? Jo, en bild på ett barn. Vad många föräldrar kanske inte tänker på är att du behöver den andra personens godkännande för att få ladda upp bilder på den. Å det är ju inte så lätt med ett spädbarn eller ett barn i lekåldern. Sen när de blir äldre så kanske de inte lika villigt ställer upp på en bild.

Maria berättar också om hur personer som utnyttjar barn använder sig av bilderna. En del tänder helt enkelt på att se vanliga bilder på barn, andra använder sig av redigeringsverktyg för att förändra bilderna. Äckliga tanke jag vet! Det var just det här som fick mig att bli så mörkrädd och vilja avsäga mig alla sociala medier.

För jag har inte tänkt på det så, att ens oskyldiga bild på ett barn som äter en glass eller ser cool ut i sin nya keps i sandlådan kan användas på ett annat sätt. Ofta tänker jag att det är bilder på nakna eller halvnakna barn som används.

Det är just det här som blir så skrämmande. För du går ju in i en värld av sociala medier med tanken att de som ser dina bilder vill gott. Inte att de som ser dina bilder kan använda dem till något icke oskyldigt. Jag tänker på vad jag sätter upp för typ av bilder och filmer i mitt flöde. Jag delar inte allt. Men den lilla procent av vårt liv som jag väljer att dela vill jag ändå inte att ska kunna användas till något hemskt.

Men du kan ju välja att göra ditt konto privat kanske du tänker. Ja, men jag tycker att privata konton är det tråkigaste som finns. Det är väldigt sällan som jag väljer att följa någon som har privat konto. Om inte det är för att jag råkar känna personen väldigt bra. Jag vill kunna se först om det är något jag gillar och vill ha i mitt flöde. För det känns inte heller okej att ena dagen följa för att i nästa avfölja.

Summa sumarum; avsnittet fick mig verkligen att tänka till ännu en gång.

En snabbkurs för föräldrar i medvetenhet

Samtidigt så lärde jag mig massor av poddavsnittet. Maria ger enkla tips på hur du som förälder redan från början kan och ska vara aktivt med i ditt barns närvaro på nätet, i spel och på sociala medier.

Även om det inte ännu är aktuellt med just det här hemma hos oss. Så fick jag mig ändå en del aha-upplevelser. Om inte annat så kan jag alltid tipsa vidare om Maria Dufva åt föräldrar jag samarbetar med. Hon har skrivit böcker och medverkat i en del poddar och dylikt. Om du liksom jag blev intresserad av Maria så hittar du hennes hemsida här. Samt Fias podcast Ofiltrerat här. Två tips från mig, en fundersam mamma i sociala mediernas värld.

2+
Föräldraskap

I ett svagt ögonblick

19 maj, 2020

Ingenting är bra. Ingenting duger. Det börjar vid lunchen, vi äter stekt ägg och rivna morötter. Det enklaste jag vet i matväg. Han plockar i sig sina äggbitar och det mesta av morötterna. Första utbrottet kommer när han ser att jag äter majskaka. Då ska tallriken bort och likaså muggen med mjölk. Han får en bit av min majskaka, men det är inte bra. De små nävarna bryter den sköra kakan i ännu mindre delar. Snart är det bara smulorna på golvet som påminner om att han fick en bit av min majskaka.

Det fortsätter, ena stunden är det bra i mammas famn. I nästa stund kniper han mig hårt i armen och drar i klockans rem. Även om klockan lossnar från min handled är det inte riktigt bra. Jag sätter ner honom på golvet. Nej, det var inte heller vad han tänkt och skriken ekar mellan väggarna. Ursinnigt lägger han sig ner mot golvet med fantin i ett fast grepp och skriker.

Vi retirerar till sängen. Jag tar fram min telefon, lägger den vråladen pojken på sängen och får på fem röda sekunder fram babblarna på youtube. Tänk att några små färgglada figurer kan trollbinda en ett-åring på det viset. Vi tittar några klipp och jag snusar honom i nacken. Tänker tillbaka på våra stunder i sängen i fjol. Då det enda jag gjorde var att ligga med honom nära, nära. Då de enda utbrotten var mina hormoner som levde loppan i kroppen.

Så fort babblarna är över är det något annat som fångar hans uppmärksamhet och när jag lägger ner honom på golvet kommer ett nytt utbrott. I ett svagt ögonblick hinner jag tänka; vad har jag gett mig in på? Sen inser jag vad vi måste göra för att få ordning på resten av den här dagen.

Jag klär på en motvillig pojke hans strumpor och byxor. Bäddar ner honom i den blå åkpåsen i vagnen. Snabbt letar jag koppel, skor och jacka. Vill inte att han ska hinna tröttna där i vagnen. Ut med allt, fast med dörren, aktiverar klockan på promenadläge och går. I den blå åkpåsen tittar ett litet barnhuvud med blå mössa fram. Han ligger knäpptyst och tittar upp mot mig och mot himlen.

Redan vid raden av postlådor inser jag att jag borde tagit med mig en mössa. Det drar kallt om huvudet men den röda jackans huva räddar mig den här gången. Jag svänger vänster ute vid vägen och går. Låter tankarna snurra bäst de vill. Det här är precis vad vi behöver idag och jag inser efter ett tag att det antagligen har räddat resten av den här dagen.

I en timme och fyra kilometer har jag två envist blå ögon som stirrar på mig från vagnen. När vi närmar oss vår hemmaväg ser jag tecken på trötthet. Tänker att han kanske somnar innan vi rullar upp på gården. Önskar mig lite tid för mig själv med en kopp kaffe och den där sista glasstruten i frysen.

Jag rullar upp vagnen på den vanliga platsen. Låser upp dörren och går in. Från babymonitorn hörs ett litet envist pladder. Jag värmer kaffet och hämtar glassen ur frysen. Rullar in vagnen igen och vet att åtminstone mammas ork och humör är lite bättre. Idag var det promenaden som räddade oss. Kanske är det något annat imorgon.

10+
Älskade unge

En liten kik i lillprinsens sommargarderob

15 maj, 2020

Alla som gillar barnkläder upp med en hand! För idag tänkte jag att vi skulle kika in i lillprinsens sommargarderob. Även om sommarvärmen lär låta oss vänta hörde jag, så kan man ju ändå förbereda sommargarderoben. Det har ju jag också, om det räknas med att flytta alla klänningar ur en plastlåda och stuva in dem i ett litet ledigt hörn i vår garderob.

Loppat blandat med nytt

Som vanligt när det kommer till barnkläder och den här mamman så är lillprinsens garderob en blandning av loppade plagg och nya plagg. Det märks förövrigt att han gått upp i storlek nu, för de loppade plaggen i storlek 80 och 86 är ju inte jättemånga. Men jag råkade komma över ett rejält fynd med totalt 60 barnplagg för ett tag sen. Så vi har att slita på.

De första sommarplaggen är helt nya. Byxorna och den vita skjortan kommer från H&M och baskern från Kappahl. Jag tror det var så att de har baskern i affären i år också. Baskern på bilden köpte jag som gravid, alltså ifjol.

En hänga hemma-outfit. Den randiga skjortan är ett definitivt fynd. Marimekko och den kostade mig kring 50 cent på loppis. Hängselshortsen är också ett loppisfynd.

En till fyndad outfit, både shortsen och bodyn är från loppis. Solglasögonen däremot köpte vi på Citymarket nu under våren. Ifjol hade han solglasögon med band, men de var han så missnöjd med. Prövade dem i år också, eftersom de ska gå från 0-2 år. Men jag vet inte riktigt vad tillverkaren tror att en 2-åring har för huvudomkrets för på lillprinsen passade inte solglasögonen. Så det fick bli utan band i år.

Det är ju inte bara sommar och sol alla dagar. Så får de kallare dagarna kan det behövas långbyxor också. T-shirten från H&M, leggingsen är Dolce Vita design och sandalerna är också från H&M. Älskar den där typen av sandaler, får Saltkråkan-vibes av dem.

Den sista outfiten är en blandning, hängselshortsen är fynd, t-shirten från H&M och kepsen den har rest från Gran Canaria, före covid-19.

Det som jag ännu saknar och inte har hunnit införskaffa åt honom är ett par mjuka shorts utan hängslen. Sen har vi flera bodys utan ärm och några t-shirtsbodys också som vi kommer variera med. Samt en hel hop med vanliga t-shirts. Så något problem med sommargarderoben kommer han inte ha. Har också funderat på en uv-dräkt, men tänker att den köper jag isåfall längre fram när jag ser hurudan sommar det blir. Tänker att med kläder och solkräm skyddar man ju också bra.

Något särskilt som finns i era småttisars sommargarderober?


Om du gillar det här inlägget får du gärna trycka på hjärtat. Tack!

13+
Älskade unge

Första lekparksbesöket

7 maj, 2020

Det är lite snålt med lekparker här i vår del av Korsholm. Ja, vi kan gå till dagisgården eller besöka den som finns i andra änden av byn. Men det har vi inte riktigt hunnit med ännu. Så lekparksdebuten blev istället i en park nära där syrran bor, Aaltoparken i Vasa. Vädret var på vår sida idag och när vi kom traskande med våra busar i varsin vagn var parken helt tom dessutom.

Det är så spännande att se hur Einar utvecklas och vilken typ av personlighet han verkar få. Just nu är han en sån typ så när det gäller nya saker eller främmande personer så är han väldigt avvaktande och försiktig till en början. Likaså var det med vårt lekparksbesök idag. Han prövade gunga, rutscha och bekanta sig med sandlådan, allt under stor tystnad och betraktande. Det var nog lite spännande, men samtidigt intressant och redan vid andra gungturen märkte jag hur han kunde slappna av och faktiskt njuta lite också.

Om och om igen tog han upp sand i sin hand och lät den sakta rinna mellan fingrarna. Säkert en spännande förstagångsupplevelse kan jag tänka. Vi har i planerna att fixa en sandlåda och en ställning till gungan han fick i 1-årspresent, men det är ännu bara planer.

Efter en halvtimme var det dags för oss att vända vagnarna hemåt igen. Vi kan konstatera att lekparksdebuten ändå gick relativt bra. Nästa gång testar vi en ny park. Visste du förresten att det finns en grupp på facebook för lekparker, lekparker i Österbotten heter gruppen och där delar man med sig av parker man besökt. Gruppen är inte så aktiv, men där finns redan en hel del info om parker i olika delar av vårt vackra Österbotten.

Vilken lekpark är er och barnens favorit?

4+
Föräldraskap

Tre viktiga värderingar

16 april, 2020

Jag tror att ens egna barndom och uppväxt färgar hur dig och hur du sen i framtiden kommer tänka kring fostran av dina barn. En del saker som du kommer ihåg från din egen barndom tar du som goda exempel och andra saker är sånt som du lärt dig av och vet att det där vill du inte ta med dig in i din roll som förälder. Visst pratade vi en del redan innan Einar föddes om vad vi tycker är viktigt och hur vi vill att vår son ska fostras. Vi har också pratat en hel del nu i efterhand och har kanske kommit fram till en del värderingar som vi vill ge honom.

Egentligen är det här inlägget ett önskeinlägg med temat regler som mina föräldrar hade som jag kommer ha/inte ha åt E. Jag väljer att omstrukturera det hela lite och hellre skriva om värderingar när det gäller fostran. För det känns som om regler är ett sånt hårt ord.

Alla människors lika värde

Något som jag ganska så snabbt insåg när det blev klart att vi ska få en pojke är att nu gäller det att redan från början sätta en bra grund hos honom. Jag minns att jag på sjukhuset höll honom i min famn och berättade för honom att det löns att vara snäll, visa respekt och att alla människor är lika mycket värda.

Det här är tre saker som jag tror att vi kommer långt med.

En god självkänsla

I mitt arbete så försöker vi regelbundet jobba med självkänslan hos barnen. För både du och jag vet att det kräver regelbundet arbete för att uppehålla en god självkänsla. Å både du och jag vet också vad en dålig självkänsla kan leda till.

Jag vill att vår son ska veta att han är bra precis så som han är. Att han har en trygg och bra grund att luta sig tillbaka mot de gånger som det blåser lite hårdare i hans liv. För åtminstone hemma hos oss har det alltid varit och är fortfarande så att vi alltid får komma hem, både med små och stora saker, glädje och sorg.

Jag tror att bland det värsta du kan möta som förälder är ett barn som inte vågar tala med dig. Som är rädd för hur du ska reagera. Vilket ganska automatiskt leder mig in på nästa grej.

Våga visa och sätta ord på alla känslor

Något som blivit allt tydligare för mig under de senaste åren, speciellt i mitt arbete med barn. Är hur viktigt det är att även du som vuxen vågar visa alla dina känslor men också sätta ord på dem. Det är så lätt hänt att vi som vuxna uppmanar barnen att visa, prata och berätta om sina känslor. Men själv så stänger vi in dem eller visar dem inte öppet.

Jag tror att du tjänar mera på att faktiskt våga visa dina känslor, men samtidigt också prata med barnet. Berätta om det är så att barnet gjort dig besviket eller arg, varför det är så och hur ni tillsammans kan göra så att det känns bättre igen. Saker blir så mycket enklare när man kan ha en öppen dialog.

Annat som vi vill att han ska få med sig

Vi kommer båda från hem där vi inte fått allt vi pekat på. En del grejer har vi fått, andra grejer har vi fått spara ihop till själva. Det är ändå något speciellt i det att kämpa och spara sina slantar som liten. Att hjälpa till hemma med olika sysslor, få en liten peng och till sist en dag ha möjlighet att köpa det där som du önskat.

Vi är också överens om att på ett så naturligt sätt som möjligt ska vi visa honom att det går lika bra att köpa grejer i andra hand samt hur du tar hand om dina saker på bästa sätt för att få dem att hålla längre. Där är kanske pappan i huset lite bättre än vad jag är.

Mer om de här tankarna har jag faktiskt skrivet i det här inlägget.

Jag inbillar mig att du får en annorlunda uppväxt att växa upp på landsbygden än om du växer upp i tätort/stad. Nu har jag iofs. bara min egen uppväxt att förlita mig på här och det är ju ett tag sen jag var liten. Du behöver kanske sysselsätta dig själv mera, får kanske inte allt serverat och behöver bli lite mera uppfinningsrik och kreativ.

Hur som helst så ska det bli så spännande att få följa vår son i hans liv och hur han som person formas av oss och de han har runt omkring sig. Ni andra med barn i samma ålder, hur går era tankar kring fostran? Något särskilt som ni vill att era barn ska få med sig?


Om du gillar det här inlägget får du gärna trycka på hjärtat. Tack!

14+