Vardagen

Att vara tacksam i situationen som råder

7 november, 2020

Även om den här hösten inte blev som vi hade trott så känner jag ändå att den blev en räddning. Åtminstone för mig och min personlighet. Valet att gå tillbaka i jobb i augusti känns helt och hållet som det enda rätta. Om jag hade varit hemma hela hösten, som min plan var från början, hade jag nog blivit tokig tror jag. Särskilt med tanke på att den vanliga hemmavardagen de senaste månaderna har kretsat kring ditt eget hem.

Jag ska inte sticka under stol med att vardagen i jobbet inte är utmanande heller. Jag är mera slut i huvudet nu när jag kommer hem om kvällarna än jag tidigare varit. Men det tänker jag helt och hållet skylla på syrebristen p.g.a av den ständigt närvarande ansiktsmasken. En dag i förra veckan hade jag så nog av allt vad ansiktsskydd heter. Tygskydden vi fått via jobbet skavde bakom öronen och samlades i munnen när jag pratade. Det var tungt att andas och allt var bara eländigt. Som tur fick jag gå en 30 minuter promenad själv med hunden på kvällen och det räddade den dagen. Undra hur många hjärnceller vi tappat innan det här med starka rekommendationer att använda ansiktsskydd är över?

Om läget hade varit ett annat och coronan inte varit ständigt närvarande under detta år hade jag kanske sett på hemmavardagen på ett annat sätt. Då kanske jag hade valt att fortsätta spendera tid med lillprinsen hemma. För då hade möjligheterna att tillsammans utforska världen utanför hemmets väggar varit andra. Jag tänker på föräldra-barn-grupper och träffar med andra barn och vuxna. Nog för att vi träffar en del vänner nu också, men inte lika frekvent som vi normalt skulle göra.

Men ja, just nu är jag mest glad över att vi alla trivs med det som är vår vardag nu. Tre dagisdagar i veckan och oceaner av tid tillsammans sen innan veckan är slut och en ny tar vid. Märker också på Einar att det där med dagis är ett bra påhitt. Även om det i hans ålder nog är mera så att det är familjen som har behov av småbarnspedagogik framom barnet. Den senaste tiden har han dock visat upp en massa nya och intressanta färdigheter som han lärt sig bemästra i dagis. Jag tror att han nog i något skede skulle snappat upp dem ändå. Men i och med att han får umgås med flera andra barn i sin egen ålder några timmar varje vecka så lär han sig massor. Både på gott och ont förstås.

Jag skäms inte alls över att säga att mitt barn, 1 år och 7 månader är på dagis och han trivs bra. Som det är nu ute i världen så hade jag nog varken haft tålamod eller uppfinningsrikedom att sysselsätta honom all hans vakna tid om dagarna helt själv. Vi njuter dessto mer av tiden tillsammans sen när vi är hemma och det är jag tacksam över.

14+

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *