På höstlovsäventyr med lillprinsen

Just nu är vi inne i sån fas hos oss när det mesta går ut på att säga ”Aj, aj” ”int i monnin!” eller ”Nej!” åt vår 1,5-åring. Hemma går det för det mesta ganska bra men vi har spenderat helgen hos mina föräldrar och där är det inte lika bortplockat och småbarnssäkrat som hemma. När tjatet står mig upp i halsen kan jag inget annat göra än klä på oss och gå ut. Även om det där med påklädning är en pärs i sig, men det tar vi en annan gång.

Vi började spendera tid utomhus under våren, när terrassbygget var i full gång och det fanns massor av intressanta grejer att beskåda. Sen har han lärt sig att gå och nu är det mycket roligt att vara ute och promenera och samtidigt upptäcka världen.

Hemma hos mormor och morfar finns det massor av spännande saker att upptäcka. Vi promenerade en bit upp längs backen som jag både cyklat, sprungit och skidat ner för som barn. Vi plockade småsten, käppar och löv och det mesta skulle ett varv via munnen. Undras riktigt när den här perioden med att stoppa allt i munnen går över? Bättre har det blivit.

Han behärskar inte riktigt ännu att leka med Doris, på hennes villkor, men gör det efter sina villkor och det verkar hon ha accepterat. Ibland sitter hon snällt och väntar på att han ska slänga småsten eller en boll och ibland hittar hon på något helt eget.

När vi hade promenerat runt ett tag och utforskat närmiljön var det skönt att komma in i stugvärmen igen. Äta lunch och sen vila en stund. För att efter några timmar orka busa tillsammans med sin jämnåriga kusin.

+8

You Might Also Like

Leave a Reply

Back to top