Vardagen

Nu är sociala medier på tapeten igen

14 oktober, 2020

Alltid med jämna mellanrum dyker det här samma ämnet upp på sociala medier. Huruvida vi verkligen behöver dessa medier och hur mycket tid vi sätter på dem. Det senaste i den här ämnet är en dokumentär som finns att se på en av de många streamingtjänsterna. Jag har själv inte sett dokumentären men många av de jag följer har sett den Och resultatet har utmynnat i facebook-paus och instagram-fasta.

Andras reaktioner till nämnda dokumentär är att fråga sina följare mera om vad de gillar/inte gillar på ens kanal och vad de vill att man publicerar mera av. Som jag tidigare funderat så är det här med sociala medier väldigt komplext. Ena stunden går allt bra, du känner dig inspirerad och har ett flyt. I nästa kan de ha ändrat något i mediet, eller så har du ändrats.

Läs mer: Poddavsnittet som nästan fick mig att sluta med sociala medier & Att visa livet på sociala medier

För mycket och för lite skämmer allt

Jag tror inte att det är en dålig sak att ha en paus ibland. Logga ut och njuta av livet utan sociala medier. Jag brukar själv göra det ibland. Inte ofta, men när jag känner att det behövs. Ibland räcker det med så lite som en dag, ibland behövs det några fler dagar.

Såg en uppdatering senast idag om hur en som hade haft instagrampaus helt sonika valde att avsluta sin aktivitet på det kontot. Som hon själv uttryckte det så ville hon inte dela med sig av sitt liv längre och hon var heller inte intresserad av att se andras ”tillrättalagda” liv. Tillrättalagt eller inte. Jag gillar sociala medier. Hänger kanske där lite för ofta ibland. Inser jag när det är en och samma bilder som möter mig i flödet. Eller en och samma loppisannonser som dyker upp. Men någon regelrätt paus behöver jag inte just nu.

Jag upplever själv att sociala medier har blivit mindre tillrättalagt det senaste året. Människor jag följer har spräckt hål på den där ”mysbubblan” som sociala medier lätt blir. Eller så är det bara så att jag medvetet avföljt alla jättekonton som bara uppdaterar tillrättalagda bilder fotade av någon proffsfotograf. Alla inredningskonton där var femte bild är fotad av samma rum men från lite olika vinklar.

Läs mer: Att visa mer än bara glansbilderna

Visst funderar jag också ibland över vad jag ska dela med mig av, vad som fungerar bäst och sånt. Mest för att jag är så hiskeligt intresserad och genuint nyfiken på den här sociala världen som finns i våra telefoner. Just nu känns det ändå som jag hittat en fin balansgång mellan livet i sin enkelhet och tillrättalagt flöde.

Den siste finlandssvenska bloggaren

Jag läser själv allt mindre bloggar har jag märkt. Kan sätta mig ner nån gång i veckan och scrolla genom mina favoriter som jag har bokmärkt. Men de stunderna är inte många just nu. Allt som oftast möts jag också av tomma bloggar, där det senaste inlägget blev utsatt för två veckor sen, en månad.

Det har fått mig att fundera om jag är den sista finlandssvenska bloggaren. Den som envist håller fast i detta medie med näbbar och klor. Samtidigt som jag här vill skapa ett sorts forum för mig att dela med mig av stort och smått i bild och text. Så funderar jag på om det är lönt. För flera år sen så lyssnade jag på poddavsnitt från den svenska influencer-branchen och där dök flera tankar upp. ”Sätt inte alla ägg i en korg” och ”håll kvar bloggen, det är den enda plattform som är helt din egen”. Tankar som jag ännu håller fast vid. Men jag är så envis så jag tänker nog hänga kvar här ännu ett tag. Mig blir ni inte av med så lätt! Å när jag ibland kikar på statistiken så ser jag ju att ni är ett gäng som hänger kvar här än. Det gläder mig och får mig att hålla fast ännu lite hårdare.

Hur upplever du som läsare dagens sociala medier? Har du sett dokumentären som ”alla” pratar om och refererar till? Kanske du till och med har haft, har eller kommer ha en paus. Berätta gärna! Jag är så nyfiken på att veta hur andra tänker kring det här.

13+
  1. Jag vi är ett utdöende släkte… Själv märker jag att jag nuförtiden lätt glömmer att jag har en blogg. Synd för en gång i tiden var den verkligen viktig för mig. Försöker ändå uppdatera en några gånger i månaden, om inte annat så för att kunna blicka tillbaka själv nån gång.

    Har själv haft facebookfastat i 5 dygn bara för att se om det skulle minska min corona- ångest men nej inte har jag märkt nån annan skillnad än att jag ännu har ångest och att jag slöskrollar på insta och pinterest och tori.fi istället… ja och Youtube.. Men rörligt material på inta gör mig lite stressad, reels hoppar i fejset på en känns det som.
    😀 har dessutom saknat alla grupper i facebook. Såna där man känner gemenskap eller får stöd, eller såna där man kan sälj saker eller fråga råd..

    1. Det där har jag också funderat massor på, huruvida man sen kommer ihåg att gå tillbaka och läsa i arkivet. Kanske jag sparar ner inläggen om graviditeten och lillprinsen sen den dagen jag slutar. Men allt det andra får nog åka. Facebook är jag inte så brydd i annat än för att man kan hitta bra evenemangstips (när man får gå på sånt) samt just för grupperna som jag är med i.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *