Älskade unge

Då var han redo!

14 september, 2020

Strax innan lillprinsen började dagis tog han också sina första steg utan stöd. Första gången han gjorde det tänkte jag börja gråta av glädje! Äntligen lossnar det för honom och han vågar! Sen tog det till följande dag innan han var redo att träna sin kunskaper igen och nu har han promenerat omkring utan hjälp i ungefär två veckor.

Med stöd har han gått hur länge som helst och det har gått så bra. Men vi har inte kunnat lura honom att gå själv på något vis. Den dagen när han släppte taget och gick själv så fick jag samtidigt inse en sak; han gör något nytt när han är 100 % säker på att det faktiskt går.

Andra barns motoriska utveckling stressar mig

Så här i efterhand nu så har jag insett att han egentligen inte varit sen på något vis med sin motoriska utveckling. Även om det alltid stressat mig litegrann. Jag har liksom i tanken förträngt att han är nästan 1,5 månad yngre än vad han egentligen är. Det sägs ju att det är först vid 2 år som man inte längre ska kunna urskilja en prematur från ett barn fött enligt beräknade tider.

Men ändå så har jag haft en lite orolig och jobbig känsla kring det här med hans grovmotoriska färdigheter. Det känns alltid lite jobbigt när barn som är yngre än honom gör saker före honom. Även om jag samtidigt vet att alla barn är olika och att de gör grejer helt i sin egna takt. Det fick vi ju verkligen ett bevis på, nu igen, med vår kille. Han vill inte hasta fram något alls. Å sen han började ta sig fram själv på två ben nu så har han faktiskt hållits ganska bra. Någon enstaka olycka har det hänt, men annars är det som om han alltid skulle ha promenerat omkring. Både ute och inne.

Pepp från ett blogginlägg

Vi var ute på stugan när Einar började ta sig fram för egen maskin helt och hållet. Ungefär samtidigt som han visade upp sina nya färdigheter för pappa så läste jag ett mitt i prick-inlägg hos Marika. Precis ett sånt där inlägg som jag behövde läsa just då. Å ungefär samtidigt så släppte också resten av pressen på allt som har med vår sons motoriska utveckling att göra.

För jag vet ju nu att han gör saker när han känner sig redo. Även om jag vetat det innan också, men ibland behöver man den där extra påminnelsen. Med dagens sociala medier och ständiga uppdateringar så är det så väldigt lätt att börja jämföra sina barn. Även om jag inte ska och inte borde göra det.

I grund och botten är jag bara så tacksam över att han är frisk och mår bra. Det är allt som räknas!

16+

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *