Vardagen

Förväntansfull nervositet – om hur det är att börja jobba igen

31 juli, 2020

Det här inlägget skriver jag kvällen före min första arbetsdag på 1 år och 4 månader. När du läser det här är jag antagligen på jobbet, eller så har jag redan kommit hem. Hur som helst så mjukstartar vi verksamhetsåret med en planeringsdag med hela gänget.

I början av det här året önskade jag att jag på något mirakulöst sätt skulle kunna vara vårdledig hela år 2020. Jag kände inte alls för att gå tillbaka i jobb i augusti. Men att leva på vårdbidrag nästan ett helt år skulle nog ha gjort mig mer stressad och ångestfull än att börja jobba igen. Jag har uppskattat tiden och lärt mig massor av den här heltiden hemma. Samtidigt har jag också insett att jag inte är den där mamman som skulle klara av att vara hemma på heltid i flera år.

Vad var det då som fick mina tankar att ändras? Ja, barnet blev äldre och all denna tid som vi spenderat inom hemmets fyra väggar detta år börjar ta ut sin rätt. Plötsligt kände jag mig redo att återgå till jobb i höst ändå. Men, absolut inte heltid. Jag är beviljad flexibel vårdpeng från FPA och kommer således jobba 60%, dvs 3 dagar i veckan hela hösten.

Jag saknar kontakten med andra vuxna

Det som ska bli allra bäst med att komma tillbaka ut i arbetslivet är kontakten med andra vuxna. Min sociala sida känner sig helt svältfödd på detta. Från att ha träffat människor fem dagar i veckan ca. 8 h/dag till att plötsligt bara träffa nån ibland, ja förutom sambon och familjen då. Nej, det klarar jag inte av. Jag har saknat mina kollegor och är så glad över att en del av gänget finns kvar nu när jag kommer tillbaka.

Mitt arbete går ju inte bara ut på att spendera tid med vuxna. Nej, den viktigaste delen i mitt jobb är ändå barnen. Det ska bli väldigt spännande att komma tillbaka nu och se vilken typ av grupp vi har att vänta i år. Jag har ju ingen aning. Tidigare år har jag ändå vetat litegrann hur gruppen ser ut. Men ja, det ska väl vara någon överraskning att komma tillbaka i jobb också.

Är det inte tungt att arbeta med barn när du själv har barn?

Har hunnit få frågan redan några gånger. Dessvärre har jag ju inga egna erfarenheter av det här. Men har förstått på en del av mina kollegor att det ändå går helt bra när man inte har samma åldersgrupp i jobbet som där hemma. Så med andra ord kommer det ändå vara en stor skillnad.

Det ska bli intressant att se hur jag upplever mitt yrke nu när jag också är någons mamma. Om jag under året som kommer tänker med andra perspektiv på olika saker. Det ska också bli väldigt intressant att se och uppleva dagisvärlden ur föräldraperspektiv senare i höst.

Summa sumarum; jag ser framemot att få börja arbeta igen. Jag ser det som att jag får det bästa av två världar. Arbeta och utvecklas som person, samtidigt som jag majoriteten av veckan får umgås med världens finurligaste unge på hemmaplan. En bra kombo tror jag! Det gäller bara att komma ihåg för egen del att jag inte ska försöka göra 100% arbete på de 3 dagar jag är på plats. Jag minns allt för väl hur det var innan jag blev sjukskriven och sen direkt på det någons mamma.

Läs mer: När snällheten sätter käppar i hjulet

8+

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *