Vardagen

På gång – vecka 9

26 februari, 2020

Hej från soffan! Vi köpte ny dator för några veckor sedan och den nya är så smidig. Tänk att jag äntligen har en dator jag kan ta i famnen och bänka mig i soffan. Den förra datorn började se ljuset i änden av tunneln och har hängt med mig sedan 2011. Så kanske dags att uppdatera sig.

Min telefon har börjat ta usla bilder, överväger köpa en ny. Men när den annars fungerar bra så känns det så onödigt.

På tal om att uppdatera, så jag tänkte försöka köra i gång med ett nytt vardagskoncept här inne. Som ni ser av rubriken så är min tanke att lite snabbt sammanfatta vad vi har på gång under veckan. Nu är det ju redan onsdag när den här veckans inlägg publiceras, men än hinner vi med.

Sportlov & en massa kompishäng

Vi har varit bortskämda med att ha pappan i huset hemma ett tag nu. Iofs. är han nog hemma ännu, men under dagarna är han borta. Så nu får vi njuta av hans sällskap kvällstid och sysselsätta oss själva dagtid. Just den här veckan är det ju sportlov här i Österbotten. Härligt väder är det ju verkligen med sol för tredje dagen, men lite synd för de som hade tänkt idka vinteraktivteter. För oss fungerar det här vädret ypperligt, eftersom vi gillar att gå på promenader.

Jag har hur som helst bokat in en vecka med en hel del kompishäng. Vi kröner den här sportlovsveckan med en brunch tillsammans med gänget här omkring och så avrundar jag med ett träningspass tillsammans med de starka mammorna på söndagkväll. Perfekt upplägg!

Lillprinsens garderob

Funderar massor över Einars kläder just nu, vi har ju 74:orna ännu, men jag börjar så smått snegla mot 80. Speciellt i byxväg. Inventerade hans garderob här om dagen och kunde konstatera att det nog blir att komplettera den med några plagg. Bara så svårt att veta hur mycket kläder han faktiskt behöver.

I övrigt så har vi en lite gnälligare period på gång. Han får fler tänder och gick in i det sjunde, och typ längsta, utvecklingssprånget för någon dag sen. För det mesta är han ändå en nöjd och glad prick som älskar att upptäcka vårt hem. I slutet av januari började han ta sig framåt och glädjen i hans kropp när han äntligen slapp dit han ville var underbar att se. Lika underbart är det ju inte att han ibland far iväg till sånt han inte får. Men vi lärde oss ganska snabbt vad han gillar att busa med. Så vissa dörrar är stängda numera och Doris matskålar är på en säkrare höjd. Annars har jag faktiskt inte tänkt ”babyproofa” dessto mera. Läste någonstans en kommentar om att ifall man plockar bort för mycket hemma så är bebisarna ännu ivrigare när de sen kommer till någon som inte har barn eller har ”babyproofat” ännu. Huruvida det stämmer vet jag inte, men tänkte ändå försöka hålla vårt hem som ett hem och inte en kliniskt ren yta för små barn.

Vad har ni på gång denna vecka, har ni sportlov kanske? Om du gillar det här konceptet av inlägg så får du väldigt gärna klicka på det lilla hjärtat i vänster hörn så vet jag!

8+
  1. Själv babyproofade vi inte alls innan barnen kom.. Men då var grejen att vi hade en väldigt energisk labrador redan innan barnen, så på sätt och vis hade vi ju allting färdigt babyproofat.. : D Tänkte bli galen då vi var och hälsade på min mans bror med fru och dom hade handsnidade (jättekänsliga) prydnandstvålar på ett lågt soffbord, och lillebror prompt skulle peta på dom, så stämmer säkert att det funkar bättre att försöka vänja småttingarna med att inte röra : )

    1. Haha, ja när man har hundproofat så är det ju nästan samma som att babyproofa. 😀 Oj, ja tror nog jag kommer be folk att plocka undan grejer de är riktigt rädda om när vi kommer på besök. För självklart är ju det som man helst inte får röra det mest intressanta.

  2. Jo, jag tror det stämmer. När Ida föddes (mitt tredje barn) var det allt annat än bäbissäkert här. Smålego trängdes med allt möjligt annat mindre lämpligt för henne att leka med. Men vi valde att låta det vara så. Minns när ida var ungefär åtta månader och jag lät henne bygga med grabbarnas smålego. Jag satt på helspänn, beredd på att rycka in om hon stoppade något lego i munnen. Men det var ingen fara med det, hon satt fokuserad och kämpade att få dit legobiten på en platta. Gissa lyckan sen när hon lyckades.
    Angående kläder så är det ju hur svårt som helst att veta hur mycket som kommer gå åt. Tycker det är lite i perioder med beroende på hur mycket barnen växer. Mina grabbar är dock så stora nu, (16 och 13) och jag tror inte de kommer växa mer på längden iallafall. Möjligtvis på bredden….. Men det märker man ju i tid tänker jag.

    1. Ja, man får vl lov att försöka ha ögon i nacken, de är ju inbyggda från jobbet, hehe. Ja, skulle ju vilja vara ute i god tid med åtminstone ett litet lager kläder så att man inte behöver ha panik den dagen som 74:orna uppenbarligen är för små. Nåja, bättre för många än för få plagg tänker jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *