Älskade unge

Internationella prematurdagen 2019

17 november, 2019

I november uppmärksammar man prematurer och idag är det en speciell dag. Den 17 november är Einars namnsdag, det är sambons födelsedag och det är den internationella prematurdagen. Jag läste nyligen att av alla barn som årligen föds i Finland så är 5-6 % av dem prematurer. En del av dem föds helt oförklarligt tidigare än beräknat och andra på grund av mammans hälsa.

Jag minns så väl när vi besökte förlossningsavdelningen och bb på deras öppet hus-dag. Hur de i förbifarten berättade att på våning åtta finns intensivvården för nyfödda, men dit ska ni ju inte. Nej, det är väl varje nybliven förälders högsta önskan att få åka hem någon dag efter förlossningen. Inte att behöva spendera dagar eller till och med veckor på en intensivvårdsavdelning med sitt barn.

Samtidigt är jag så evigt tacksam att intensivvårdsavdelningen för nyfödda finns. Jag är också tacksam över den fina vård vi fick under Einars tre första veckor här i livet.

Läs mer: Vi hade tur

Lillprinsen föddes i v. 34

Vårt allra första möte, i famnen.

Det känns lite märkligt att uppmärksamma prematurdagen. För i mina ögon tänker jag inte på Einar som en prematurbebis längre. Jag vet inte riktigt om jag tänkte på honom som prematur ens när han föddes. När jag tänker på prematurer tänker jag på de barn som föds före vecka 30. Men jo, Einar är ju också en prematur, född i vecka 34. Ibland blir det så tydligt, speciellt när jag ser honom tillsammans med andra barn som är lika gamla.

Läs mer: Det blir födelsedag idag

En stor del av tiden kring hans födelse har jag förträngt. Alla de där jobbiga känslorna jag kände under vår sjukhusvistelse är som bortblåsta. Ett tag gav återbesöken till sjukhuset mig ångest, men vid senaste kontroll kände jag ändå att det värsta har släppt. I dagens läge är Einar som vilken bebis som helst, utvecklingsmässigt är han som sin korrigerade ålder, dvs. 6 månader. Även om han till pappers snart är 8 månader. De säger att vid 1 års ålder har de flesta prematurer kommit i kapp.

Tre tips till nyblivna prematurföräldrar

Jag vill dela med mig av tre saker som hjälpte mig mycket, speciellt under sjukhustiden och första tiden hemma med en pytteliten bebis. Två av grejerna fick jag tips om och den tredje så hjälper mig att minnas den första kaotiska och känsloladdade tiden.

16 dagar gammal ( v. 36+4)
  • Facebookgruppen prematurföräldrar i svenskfinland. En grupp där vi prematurföräldrar kan prata av oss och få råd och pepp inför olika saker.
  • Untuvapakkaus. Att hitta kläder i storlek 44 är verkligen inte lätt. Utbudet i affärerna är inte stort. Så untuvapakkaus var mycket välkommet hos oss. Det är en förening där frivilliga personer syr och stickar/virkar kläder åt prematurer. Allt efter barnens längd och vikt.
  • Skriv dagbok. Jag packade ner ett häfte i min bb-väska och det var jag oerhört tacksam över. Även om det var tungt var det så skönt att få skriva ner alla upplevelser och tankar.

Det går inte riktigt att sätta ord på det du som nybliven förälder känner. Ännu mindre när du sitter med ett barn i famnen som ännu borde vara i din mage. Idag och alla andra dagar är jag evigt tacksam över att början på vår resa tillsammans ändå började bra. Bättre än vad jag trodde.

0
  1. Alla jobbiga känslor jag förträngt kom tillbaka när jag blev gravid med lillasyster. Det var hemskt att åka upp med hissen till ultraljudet på samma våning som keskola, och att gå förbi familjerummet. Storbölade. Som tur släppte det värsta efter ett fadderbarnmorskbesök till förlossningsavdelningen. Hon föddes 39+6 och allt gick sist och slutligen bra, men tänker inte utsätta mig för detta någon fler gång. Stor tacksamhet speciellt idag! ?

    1. Ja, man är lite extra tacksam idag. <3 Jag är också lite rädd för det, att allt kommer komma tillbaka den dagen jag blir gravid igen. Men har lovat mig själv att bearbeta det då.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *