Föräldraskap

Mamma i 180 dagar

30 september, 2019

Bilderna i inlägget är tagna av Rebecka Hägert Photography

 

I helgen blev Einar 6 månader gammal, tänk att jag redan varit mamma i ett halvt år. Tiden går verkligen så fort! Det känns ibland som att jag fotar månadsbilder, vi besöker rådgivningen, jag blinkar och så har en månad gått igen. Jag har inte riktigt någon aning kring vart det senaste halvåret tagit vägen. Jag jobbade ju nyss och var på väg på mammaledigt.

Vad har det senaste halvåret lärt mig?

Att trivas hemma. Livet med en liten bebis kretsar kring rutiner, eller försök till att skapa rutiner i ett nytt liv. Även om vi varit en del på språng med Einar så har vi spenderat mer tid hemma. De här senaste sex månaderna har fått mig att uppskatta vårt hem ännu mera och att vardagen hemma med rutiner kan vara så skön. Det är ju trots allt det här jag längtat efter ett tag, att få vara hemma i lugn och ro.

 

Du klarar mer än du tror. Med tanke på den intensiva och smått jobbiga start vi fick med Einar så har jag lärt mig just det. Att jag klarar mer än jag tror och att kroppen och speciellt hjärnan är fantastisk på återhämtning. Även om de tre veckor vi spenderade på sjukhuset var otroligt jobbiga för mitt psyke så har jag redan glömt hur pass jobbigt det var. Jag minns den tiden med en sorts värme ändå. Kanske för att jag har fått bearbeta allt i så många omgångar med så många olika människor. Samtidigt har jag lovat mig själv att inför nästa eventuella graviditet om något gör sig påmint på ett jobbigt sätt så är det jag som ber om hjälp!

Hur mår mamma idag?

Just idag när jag skriver det här inlägget är jag lite trött. Einar sover oroligare nu igen och har mycket ljud om nätterna. Utvecklingsmässigt händer det massor hos honom så förstår att han processar allt i sömnen.

Läs mer: Hur mår mamma då? (inlägg från juni)

Överlag mår jag ändå väldigt bra. Ärret från kejsarsnittet bleknar för varje vecka och det är knappt så jag tänker på det ibland. Kanske för att det är lagt på ett sånt ställe att det inte ens syns om jag inte drar ner både byxor och trosor. Jag har återhämtat mig helt och hållet, åtminstone fysiskt. Å faktiskt börjat träna igen, tillsammans med ett yourmama-gäng. Så roligt att få röra på sig och få trötta ut kroppen och ge ny energi åt hjärnan. Jag har saknat träningen, men inte vågat börja på egen hand eftersom jag varit rädd för att göra fel. Jag är tacksam över att Yourmama finns så att träningen kommer igång på rätt sätt igen.

 

Ja, nu publicerar jag det här så hinner jag bara blinka så är det väl dags att ställa till ett års-kalas. Ibland vill jag stanna tiden lite, för det går ju så hiskeligt fort.

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *