Hemma hos oss

Berättelsen om när vi hittade hem

28 juni, 2019

Hösten 2018, den som gick till historien som den tröttaste. Vi hade under sommaren satt våra husletar-planer på paus och tänkte att dyker huset med stort H upp så gör det. Ändå fick jag för mig att sätta några postnummer ”på vakt” via en bostadsförmedlar-sida. Mest av ren nyfikenhet men också lite av intresse.

I början av oktober låg jag en fredagskväll på soffan och det plingade till i mailen via telefon. Där fanns ett hus, i den by vi siktat in oss på att nån gång bo i. Huset var alldeles lagom på så många vis och efter lite messande med sambon bestämde vi oss för att åka på visning inkommande vecka.

Det blå huset

Intresset för huset var stort och redan när vi körde upp på gården och jag såg bilarna så kände jag mig körd. Vi gick några varv runt i huset, bytte några ord med mäklaren och sen åkte vi. Med en tanke malande i huvudet; nej, det kommer knappast bli vårt. Även om vi var lite intresserade. För det hade ju det som vi letade efter.

I slutet av veckan beslöt vi oss ändå för att kolla läget med mäklaren och som vi gissade fanns det bud på huset. Vi lade också ett bud, som senare blev lite högre. Som den drömmare jag är hade jag ju inte kunnat släppa det blå huset ur tankarna sen visningen. För tänk om det på något magiskt vis kunde bli vårt ändå.

En vecka efter att jag sett huset i min epost-inkorg så visste vi att huset skulle bli vårt. Vi var på väg ut till sommarstugan när mailet kom, att säljaren accepterat vårt motbud och kunde tänka sig att sälja, åt oss.

Det var den helgen, i mitten av oktober, som vi hittade hem ännu en gång. 

Att få allt klart med alla papper, banken och samtidigt fixa städningar inför visning av vår lägenhet gjorde hösten ännu tuffare. Nu när jag ser tillbaka i kalendern så fattar jag inte riktigt hur jag orkade genom hösten. Nybliven gravid dessutom och med tusen järn i elden och lika många tankar i huvudet.

Själva försäljningen av vår lägenhet gick sist och slutligen smidigt och i månadsskiftet november-december fick vi äntligen möjlighet att flytta in i det blå huset. Flytten gick smidigt tack vare massor av hjälp från nära och kära. Å jag är ännu idag så glad över att huset var i så bra skick och att vi gillade det vi såg redan på visningen. För att börja ytrenovera i de olika rummen var inget jag hade velat lägga pengar eller energi på varken då eller nu.

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *