Älskade unge

Vår vardag på Keskola

7 april, 2019

Vill börja med att tacka för alla gratulationer, hälsningar och kärlek vi fått motta. Tiden här på barnintensiven känns inte lika tung när jag läser era kommentarer och hälsningar.

I måndags blev jag utskriven från bb och fick då flytta upp till vår son, Einar, på intensiven för nyfödda. Det var många inre spärrar som släppte när jag äntligen fick vara tillsammns med honom i samma rum hela tiden.

Från fredag till måndag låg Einar i det stora övervakningsrummet på Keskola, som barnintensiven också kallas. Som förälder får du spendera hela dygnet om du så vill i det där rummet. Men det är väldigt påfrestande och åtminstone jag kände mig ofta bara som en utomstående besökare.

Här på Keskola har vi ett familjerum där vi kan vara hela lilla familjen tillsammans. Vi får också ta emot besökare, förutsatt att de är friska. Vår vardag kretsar som ni kan förstå kring Einar och hans rutiner, speciellt matrutinerna. Einar äter med 3 timmars mellanrum och får hittills sin mat genom en näs-magslang. När jag flyttade upp med Einar och vi fick vårt familjerum så började vi också träna ammandet. Ibland fattar han grejen och ibland inte. Så vi tränar vidare helt enkelt.

Annars så är bröstpumpen min bästa vän och jag blev så glad när det äntligen började flyta på med pumpandet också. Små steg i rätt riktning.

Hur mår Einar och mamma?

Einar är en rätt stabil kille och i fredags blev han en vecka gammal. I början låg han i kuvös för att hålla värmen och han har också legat med en bilisoftmatta (solarie), eftersom hans bilirubinvärde var ganska högt.

När Einar föddes var både hans blodsocker och blodtryck lågt, men det redde upp sig ganska snabbt. Vid dagens läkarrond såg alla värden bra ut, han ökar fint i vikt och nu är fokus på att få amningen att fungera för mor och son. Jag kan inte med ord beskriva hur lättad och tacksam jag är över att vår son är frisk och mår bra.

Mamma då, tja.. Mitt blodtryck återgår sakta men säkert till det normala. Jag äter mediciner för att motverka smärta och inflamation vid snittet och pickar klexane-sprutor i magen för att motverka blodproppar efter operationen. Den första veckan sen Einar föddes har varit tung, både fysiskt och psykiskt.

Hemlängtan river i mig nu som då, men i fredags tog jag några timmars permission från sjukhuset och for hem. Igår fick vi äntligen träffa Doris igen också. Jag saknar henne mer än jag saknar rutinerna hemma. Men med tanke på hur bra Einar utvecklas så ser det ljust ut med hemfärd så småningom. Som jag ska njuta den dagen.

1+
  1. Vilken gripande berättelse. Stort grattis till er och välkommen till världen Einar! (Å du minns väl mitt tips!) ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *