Graviditeten

När rådgivningsbesöket blev en sjukhusvistelse

1 april, 2019

Med lite distans till de första dagarna i mitt livs märkligaste vecka ska vi påbörja den här historien. Jag lämnade er med en text om att jag är för snäll. Den uppmärksamme kanske läste att jag då skulle bli sjukskriven, med en vecka kvar till mammaledighet.

Under mina senaste rådgivningsbesök har mitt blodtryck stigit och jag fick låna hem en mätare. Jag har mätt regelbundet morgon och kväll, med varierat resultat.

Söndagen den 24 mars kände jag mig inte riktigt pigg under kvällen. Mådde lite illa och var trött. Tog en extra mätning och det undre trycket visade närmare 100. Sambon ville att jag skulle kontakta förlossningen, precis som jag blivit ombedd av rådgivningen att göra.

Som gravid om du får problem med blodtrycket kan det utvecklas till preeklampsi, aka havandeskapsförgiftning. Därför ville de ha mig under extra uppsikt från rådgivningen. Eftersom preeklampsi påverkar både mig och fostret.

Jag hade tid för kontroll vid rådgivningen på måndag och förlossningen bad mig att avvakta och se. Så jag gick och la mig, för att vakna till den märkligaste veckan i mitt liv.

”Du får säkert medicin och får åka hem igen”

Vid mitt rådgivningsbesök på måndag var trycket fortfarande högt. Det fanns proteiner i mitt urinprov och jag hade en allmänt konstig känsla i kroppen.

Allt var hur som helst bra med Knådden. Vi lyssnade på hjärtljud, diskuterade amning och kollade läget. De ville för säkerhets skull skicka mig via mödrapolikliniken för ytterligare undersökningar gällande mitt blodtryck och mående. Med förhoppningen att jag får medicin och ordineras vila för att sänka trycket och orka graviditeten ut.

Något spänd på vad som komma skulle körde jag iväg in till Vasa och sjukhuset.

Kvar för observation

Vid förlossningen fick jag lägga mig på en brits för att bli uppkopplad mot en ctg-kurva som följer fostrets puls, hjärtljud och ev. Sammandragningar. De tog blodprov, jag lämnade urinprov och fick så småningom också träffa en läkare.

Det visade sig att flera av mina värden, inklusive blodtrycket då, var förhöjda eller väldigt låga. Så förlossningsläkaren beslöt att jag skulle bli kvar över natten för observation och vidare utredningar. Vid ett skede blev det till och med tal om igångsättning av förlossningen och jag fick min första dos kortison för att påskynda utvecklingen av Knåddens lungor.

Knådden mådde bra, hans vikt uppskattades till ca 1800 g och jag är gravid i vecka 33+5. Läkaren förklarade för mig att allt ser bra ut, men att troligtvis så kommer den här babyn att födas före v. 40. Han är fixerad och klar, ligger långt nere och bara väntar.

Måndagen, som jag hade ställt in mig på att bli en dag med några ärenden på stan, slutade i en sjukhussäng.

1+
  1. Oj oj, det här låter verkligen alldeles för spännande för att vara vecka 33! Skönt att man vet att den här historien har ett lyckligt slut… <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *